Engelbrekt och hans vänner älskar film

Engelbrekt Krantz och hans vänner älskar att hålla på med film. För ett år sedan startade de en studiecirkel på Folkuniversitetet för att kunna jobba mer intensivt med olika filmprojekt. Deras film I Gladom premiärvisades vårvintern 2010 på Vasateatern.

3Flig Film består av de forna klasskompisarna Max Donatello, Samuel Wiveson, Anton Lundqvist, Lorentz Tovatt, Engelbrekt Krantz och Sami Obaid (ej med på bild). Deras film I Gladom visades på Vasateatern den 14 januari.

Det hela började egentligen som ett skolprojekt år 2006, när Engelbrekt och hans kompisar gick första året på gymnasiet. De skulle redovisa Dostojevskijs bok Brott och Straff, och valde att göra en film istället. Nästa år gjorde de ännu en film, med självskrivet manus, och så har det rullat på. Nu kallar de sig 3Flig Film och arbetar parallellt med två projekt, en långfilm åt det humoristiska hållet med olika sketcher, och så filmen I Gladom, ett relationsdrama där de spelar sig själva. Filmen baseras på en novell av Anton Lundqvist och handlar om ett grabbgäng i gymnasiet som får i uppdrag att spela in en film. En av killarna blir utanför och retas och trilskas och tänjer på vänskapsbanden. Till slut spårar det ur.

- Filmen spelar mycket på grabbars osäkerhet gentemot varandra. Själva inspelningen är det roligaste, när vi jobbar intensivt med varandra. Trots att vi känner varandra väl kommer vi ännu närmare varandra då, säger Engelbrekt Krantz.

En imponerande skaparglädje och kompisanda finns hos Engelbrekt och hans fem vänner. De träffas några gånger i veckan på ett café eller hemma hos varandra för att ägna sig åt sin favorithobby. För att vara så effektiva som möjligt försöker de fördela arbetsuppgifterna så att var och en kan bidra med sin expertis. Anton till exempel är bäst på redigering och Engelbrekt är bra på ljudbearbetning.

- Vi tycker att det funkar jättebra med att ha en studiecirkel. Vi är glada för allt stöd vi kan få. Eftersom många av oss är studenter har vi ingen direkt budget, utan vi har fått låna utrustning och rekvisita och filmat det mesta med en familjekamera. Det som är bra med studiecirkeln är att det är så flexibelt och så skapar det ett engagemang hos oss att jobba mot ett mål, säger cirkelledaren Engelbrekt.

Den 14 januari 2010 visades I Gladom för familj och vänner på Vasateatern. Inför visningen hade de intensiva dagar med att klippa färdigt filmen. De har också haft tekniska problem med två hårddiskar som de har varit tvungna att lämna in för reparation. Men de hann..

- Vi har kommit till en högre nivå nu. Helst skulle vi vilja hålla på med film på heltid, men vi tar ett projekt i taget så får vi se hur det går. Jag vill gärna lära mig ännu mer och kanske gå en kurs i dramaturgi, säger Engelbrekt.

Från modell till designer

Karin Säby bytte modellkarriären mot sömnadsstudier på Folkuniversitetet. Idag, drygt tio år senare, är hon en framgångsrik modedesigner med eget varumärke. Men resan dit har inte alltid varit lätt.

- Jag har varit enormt envis och målmedveten. Man måste tro på sig själv och våga misslyckas. Det är ett tufft arbete att designa kläder och många tekniska problem ska lösas på vägen, säger Karin Säby med eftertanke.

Hemma i Karins vindsvåning på Södermalm hänger den senaste kollektionen på en stång: Välskräddade klänningar, kappor och toppar i siden och ull, genomarbetade detaljer med runda, bulliga former som får en att tänka på mumintroll. Romantiskt, kvinnligt och teatraliskt på samma gång. Här har hon sitt hem, sin syateljé och här presenterar hon också sina kläder för inköparna.

Klädintresset har alltid funnits. Idén att designa egna kläder föddes på catwalken när hon visade kläder skapade av Ralph Lauren, Sonia Rykiel och Yves Saint Laurent. Efter fem års arbete som modell i bland annat New York, Paris och Milano, med långa flygresor var tredje dag, längtade Karin hem. Hon anmälde sig till en utbildning på Folkuniversitetet, det som motsvarar dagens ettåriga designutbildning på Modeskolan.

- Jag lärde mig allt om sömnad och mönsterkonstruktion. Det var högt tempo och alla i klassen var väldigt motiverade. När kursen var slut ville många fortsätta, därför erbjöds vi att gå en tredje termin där vi fick lära oss göra en egen kollektion.

Karin prövade sig fram, ritade, klippte och sydde mycket. Ett tag praktiserade hon på ett företag som tillverkar stickade plagg, och började sedan själv sticka sjalar och ponchos i mohair. Det blev en omedelbar framgång, som mest hade hon hjälp av sju stickerskor. Hon sydde också kavajer och klänningar med siden intovat i ull. Tyvärr blev situationen ohållbar eftersom tiden gick åt att producera i stället för att utveckla nya produkter. I stället startade Karin tillsammans med forna kurskamraten Sofia, från Folkuniversitetet, företaget SäbyNorbeck. Tillsammans gjorde de en damkollektion, som sedan såldes på bland annat Nitty Gritty i Stockholm. Efter det samarbetet valde Karin att gå sin egen väg och grundade varumärket Säby, vilket blev en fullträff. Kläderna säljs sedan två år i butiker i Sverige, Norge, Danmark och Spanien och har idag aldrig sålt bättre.

- Den skapande processen pågår hela tiden. Jag jobbar parallellt med tre kollektioner och det är mycket att tänka på. Tyvärr är det nästan alltid tidsbrist och det kan vara frustrerande när jag behöver sitta i lugn och ro och tänka ut mönster. Men jag är disciplinerad och tar inte paus förrän jag stupar.

Karin vill skapa kläder som folk trivs i, som de känner sig starka och fina i. Visst är det ett hårt jobb, men det är också roligt, tycker hon. Särskilt när hon får positiva kommentarer från folk som bär hennes kläder eller när hon får vara med på modevisningar och plåtningar. Däremot skulle hon gärna slippa säljandet, att behöva jaga inköpare och övertala dem att köpa. Det kan låta konstigt, men trender är något Karin undviker. Istället satsar hon på hållbarhet, bra passform och hög kvalitet ur alla aspekter.

- Jag får inspiration av allt jag ser och upplever. Det kan vara en detalj på en tekopp som jag kan använda i min design. När jag har fått upp produktionsvolymen skulle jag gärna vilja designa väskor och skor och kläder för män. Drömmen är att få sälja i New York, där allting började. Men allt får ta sin tid.

Fakta Karin Säby
Familj: son och sambo
Yrke: modedesigner
Förebild: modedesignern Vivienne Westwood, för att hon lyckats stå ensam och stark i en mansdominerad värld
Oanad talang: Kan hoppa fallskärm
Önskekurs: navigering eller avancerad mönsterkonstruktion på data

Fotograf: Louise Enhörning

Kampsport väckte språkintresset

Roger Friberg har alltid varit fascinerad av samurajer och den japanska kulturen. Intresset steg när han började på kendo – en slags japansk fäktning. Därför tog han steget och började läsa japanska på Folkuniversitetet.

Det är väldigt spännande att inse hur svårt språket är, men ändå enkelt. Jag gillar det avskalade i japanskan, att man klipper bort onödiga ord. Till exempel säger man kort och gott ”Roger är” istället för ”Jag heter Roger”. Men grammatiken är svår, den är helt annorlunda mot den svenska och engelska som jag är van vid, säger Roger Friberg entusiastiskt.

Han drömmer om att få bosätta sig i Japan, att kunna prata vardagligt med en japan i vilken situation som helst, gärna lika flytande som engelskan. Nybörjarkursen i japanska är en bra början. Där har han lärt sig att det finns tre olika skriftspråk: kanji, som är tecken med kinesiskt ursprung, hiragana, som används för att stava inhemska ord och katakana, som används för att stava låneord. Normalt brukar man blanda skriftspråken med romerska bokstäver och västerländska siffror, vilket inte gör det lättare för den som vill lära sig språket. Innan Roger började på Folkuniversitetet hade han laddat ner några gratiskurser från nätet och försökt lära sig japanska via ipoden, men det var inte helt lätt. Det som han lärde sig under ett halvår på gratiskursen lärde han sig på två lärarledda lektioner.

- Det är oerhört värdefullt att ha en infödd lärare. Hon kommer med små tips, säger ”vänta, du måste tänka på respekt, lägg till det här ordet i meningen så blir det mer korrekt”. Hon är väldigt avslappnad, inte alls så strikt och hård som man kan tänka sig att japaner är. Eftersom hon bjuder mycket på sig själv skrattar vi gott i klassrummet.

Det märks att Roger gillar att sitta i skolbänken. Han är lyrisk när han pratar om allt han får lära sig. Just själva lärandet och att få mer insikt i kulturen tycker han är roligast. Intresset för Japan har funnits ända sedan Roger var liten. Allt från urgamla samurajer till modern japansk subkultur som manga och anime, den japanska tecknade filmen. Framförallt gillar han den artighet och respekt som genomsyrar kulturen. För ett år sedan började han träna kendo, en sorts japansk fäktning, som utvecklades från samurajkulturen för länge sedan. Ett par kvällar i veckan klär han på sig sin indigoblå dräkt med höftskynke och magskyddplatta, hjälmen med ribbat stålgaller och stora, tjocka vantar innan han går in till dojon. Med sig har han sitt träningssvärd, en shinai, som är gjord av bambustavar.

- Jag gillar diciplinen, den respektfyllda hierarkin. Kendo är vackert att se på och vackert att utöva. Man bugar inför varandra och respekterar sin motståndare. Vi som tränar kendo blir som en familj. Det blir en speciell samhörighet mellan oss.

Genom kendon har han lärt känna en japansk familj och han har även gått med i svensk-japanska föreningen för att kunna öva sina språkkunskaper.

- Jag vill jättegärna flytta till Japan, men min fru vill inte. Men jag har både släktingar och kendovänner som har flyttat dit, så det finns många att hälsa på.

Fakta Roger Friberg
Familj: Fru och två katter
Yrke: Merchandiser/Vaktmästare på Media Markt
Förebild: Min pappa, för att han alltid har varit en trygg punkt i mitt liv
Oanad talang: Jag har mycket värdelöst vetande till exempel årtal och fakta om olika länder
Önskekurs: Teckning och måleri

Nu är det webben som gäller

Eva Dahlbergs passion för böcker ledde henne till Bonniers bokklubbar. Där jobbar hon sedan drygt tio år tillbaka, numera med webben. För att få inspiration och lära sig skriva mer effektivt gick hon Folkuniversitetets kurs Att skriva för webben.

- Kursen var väldigt kreativ och nyttig. Det var som en tankeverkstad med många praktiska övningar där vi fick tänka fritt och spåna fram olika formuleringar och hitta passande rubriker. Både i grupp och enskilt. Jag önskar bara att det fanns en fortsättningskurs. Jag vill ha mer! säger Eva Dahlberg och skrattar.

Hon berättar att det i början var lite motigt att ta sig till kursen, hungrig och trött efter en hel dag på jobbet. Men den känslan försvann snabbt och efter kursen var hon pigg igen. En sak Eva lärde sig var att man inte måste få till texten vid första försöket utan när man börjar skriva sätter en skapande process igång i huvudet, som gör att man lättare får nya idéer och till slut kan få till en bättre formulering. Det svåraste är om det är ont om tid, vilket alla på kursen fick prova på.

- Vi var tvungna att producera texter på rätt kort tid och det satte press på oss. Det var svårt, men det är ju svårt att skriva. Det skulle vara roligt att jobba på en redaktion, att få sitta och bolla idéer med varandra, då skulle texterna bli bättre.

- Det är så lätt att bli insnöad när man sitter själv och jobbar, därför var det jättebra att få input från andra människor som jobbar med samma sak men i olika branscher.

På Bonniers bokklubbar är Eva innehålls- och säljansvarig för fem olika bokklubbar på webben, bland annat för Bonniers Bokklubb, Månadens Bok och Pocketsmart. Alla fem klubbar har precis fått nytt utseende, något som hon har arbetat hårt med hela hösten. Förutom att se till att webben/webbarna är fräsch och uppdaterad skriver hon korta, säljande texter och sätter lockande rubriker. Skrivandet har alltid funnits i Evas liv, i form av dagböcker, brev och uppsatser. Innan hon började på Bonnier läste hon franska, statsvetenskap och historia på Stockholms universitet. Dessutom pluggade hon franska på Sorbonne i Paris en period. Men nu är det webben som gäller.

- Jag skulle jättegärna vilja lära mig mer om grafisk form på webben, så en kurs i Photoshop eller i webbdesign står högt upp på önskelistan. Jag vill också lära mig mer om hur folk läser webben, hur man bör placera saker på sidan för att fånga läsarens intresse.

I framtiden vill Eva jobba mer med pressinformation och marknadsföring på ett bokförlag. Gärna för Bonnier. En annan dröm är att testa hur det är att jobba på en reklambyrå.

Fakta Eva Dahlberg
Familj: mamma, pappa, tre syskon och sju syskonbarn
Yrke: Web content manager för Bonniers bokklubbar
Förebild: Svågern Alan AtKisson för hans arbete att påverka politiker för en bättre och hållbar miljö här på jorden
Oanad talang: Kan allt om serien Seinfeldt
Önskekurs: Photoshop eller webbdesign samt utveckla skrivandet mera

Musik i medeltida valv

Musikvalven och Folkuniversitetet samarbetar kring kulturprogram inom musik. Sedan våren 2004 har Musikvalven arrangerat konserter i Gamla stans källarvalv. Två entusiastiska musiklärare sköter verksamheten, som även innefattar lokaluthyrning och vinprovningar.

För att fler ska få möjlighet att uppleva kultur samarbetar Folkuniversitetet med olika kulturaktörer, föreningar och enskilda grupper, bland annat Musikvalven, Zita Folkets Bio och Italienska Kulturinstitutet. Fördelen med samarbetet är att Folkuniversitetet tillsammans med grupperna exponerar och sprider evenemang och skapar nätverk. Folkuniversitetet kan även erbjuda grupper inom musik och scenkonst kontakt med en scen.

Ann-Christin Edblad (till vänster på bilden), som är Musikvalvens initiativtagare, är tacksam för all hjälp hon kan få. Visst har hon ett kul men hårt arbete, som innebär en ständig kamp om tiden.

- Det här är inget jobb, det är ett sätt att leva, säger Ann-Christin Edblad.

Trots att hon har lagt många kvällar och nätter på konsertverksamheten har hon inte tappat gnistan. Det hela började år 2003 när Ann-Christin såg en lapp om en ledig lokal på Kåkbrinken i Gamla stan. En brant trappa ned i källaren fanns mäktiga stenvalv från slutet av 1500-talet.

- Lokalen var helt perfekt för att ordna konserter, vi behövde bara bygga upp en scen och sedan kunde Brinken invigas.

Parallellt med sitt arbete som lärare på Roslagens musikskola byggde hon upp Musikvalvet. Spelningar med folkmusik och jazz varvades med kammarmusik. Ett tag var det osäkert om hon skulle få behålla Brinken, eftersom bostadsrättsföreningen ville ha tillbaka lokalen, och då hittade hon Baggen – en annan källarlokal – som tidigare inhyste musikklubben Bobadilla. Till slut stod Ann-Christin med två lokaler. Då bildade hon tillsammans med lärarkollegan Annika Sterner Musikvalven Baggen & Brinken.

- Jag och Annika har arbetat länge med konsertverksamhet för barn och arrangerat många riktigt stora konserter. Vi tycker båda att det här är väldigt roligt. Vårt mål är att vi ska kunna arbeta med konserterna på heltid. Men Musikvalven är fortfarande lite av en "doldis", säger Ann-Christin.

I Musikvalven har det ändå genom åren arrangerats mer än 800 konserter, numera ungefär tre kvällar i veckan. Det har gått upp och ner precis som konjunkturen. Ibland har Ann-Christin varit nära att ge upp. Förutom all tid som krävs kring programmen innefattar verksamheten mycket administration, både bokföring, stimredovisning och restaurangrapporter.

- Det roligaste är att arbetet är så oförutsägbart. Ena dagen får vi telefonsamtal från utländska musiker, andra dagen är det dansare och filmare som ringer. Jag tror att de gillar det lilla formatet, våra mysiga rum, som gör att det blir en nära kontakt med publiken. Och att det är väldigt lätt att dra igång en konsert hos oss.

Ambitionen är att få fler besökare till Musikvalven, därför vidareutvecklas nu konsertverksamheten, samtidigt som det finns en förhoppning om att kunna hyra ut lokalerna mer och erbjuda kulturpaket för företag.

Läs mer om Musikvalven

Faktaruta: Vad är ett kulturprogram?
Till kulturprogram räknas föreläsningar, teater, sång, musik, dans, dramatisk framställning, filmvisning eller utställning som framförs eller visas för publik. Ett kulturprogram ska bidra till att skapa delaktighet, upplevelse och eftertanke och ska pågå i minst 30 minuter. Genom samarbetet kan Folkuniversitetet erbjuda exponering och spridning av evenemang, hjälpa till med att skapa nätverk samt betala viss ersättning för kostnader i samband med kulturprogrammet. Har du ett kulturprogram och vill samarbeta med oss? Eller vill du veta mer? Kontakta oss på 08-789 42 00.

Att måla ger balans i vardagen

Heidi Klejs Jensen upptäckte konstens värld när hon flyttade till Sverige. Att måla har blivit ett sätt att få balans i tillvaron. Till vardags är hon it-projektchef på Danmarks största bokförlag. Men på fritiden sitter hon helst på en klippa i Stockholms skärgård och målar.

År 2003 flyttade Heidi från Danmark till Sverige med jobbet. Då passade hon på att förverkliga en av sina drömmar: Att lära sig måla och rita. Det började med en minikonstkurs på Folkuniversitetet i Jönköping och sedan har hon fortsatt med kurser i teckning och akvarell.

- Att gå på kurs var ett roligt sätt för mig att lära känna folk, eftersom jag inte kände någon där. Sedan när jag flyttade till Stockholm fortsatte jag med teckningskurser och konstresor till skärgården och Provence, säger Heidi Klejs Jensen.

Under en helg i juli åkte hon med till Finnhamn för att måla mer fokuserat. Tillsammans med en blandad skara unga och gamla ville hon lära sig mer om olika tekniker, färglära, perspektiv och komposition.

- Jag satt på klipporna och målade, ibland ensam, ibland tillsammans med de andra. Det var väldigt inspirerande och mysigt, en bra kombination mellan teori och egna övningar. Vi hade en jättebra lärare som lärde oss om ljus och skugga och hur man målar vatten. På kvällen visade vi varandra vad vi hade gjort under dagen och vi fick feedback från läraren.

Heidi föredrar att teckna och måla landskap i akvarell. Skärgårdens vackra natur med dramatiska klippor och fantastiska former är hennes favoritmotiv, men hon har även blivit förtjust i bergen och vidderna i Provence, efter att ha tillbringat flera sommarveckor där på konstresor.

- Tyvärr är jag dålig på att måla i vardagen. Att kombinera en resa med en kurs är ett bra tillfälle att få tid till att måla, att bara sitta i naturen och få inspiration.

- Jag målar inte för att bli konstnär. Utan för att jag gillar det, det är avslappnande. Det är en kontrast mot vardagen, då jag arbetar väldigt konkret och strukturerat med olika it-projekt. Det här är ett sätt att få balans. Att tvinga mig själv att tänka kreativt.

Nu har Heidi flyttat tillbaka till Danmark. Men hon planerar att återvända till Stockholms övärld för att gå ännu en konstkurs och för att utforska öarna mer.

Fakta Heidi Klejs
Familj: pojkvän, mamma, pappa, två systrar och fyra syskonbarn
Yrke: It-projektchef för det danska bokförlaget Gyldendal
Förebild: Barack Obama, för att han vågar ta upp de svåra frågor som ingen annan gör
Oanad talang: Att jag kan teckna. Det har jag tidigare hållit privat
Önskekurs: Kombinera måleri med att lära mig paddla kajak

Fotograf: Martin Jantzen Leth

Kreativiteten blommar i Konstateljén

Tvillingarna Tilda och Ester Moksunen älskar att rita och pyssla. På Folkuniversitetets konstkurs för barn skapar de för fullt i lera, papier marché och färg.
- Det roligaste är att skissa och måla, säger Ester.
- Ja, och det svåraste är nog att göra smycken med ståltråd, säger Tilda.

Under fem förmiddagar på skollovet får de prova olika material, lära sig grundtekniker och framförallt utveckla lusten att skapa. Konstläraren Marianne Lagercrantz har hållit kurser för barn i mer än 15 år. Hon ser det som sin mission att låta barnen få utveckla sin kreativitet.

- Att skapa är en lek och det måste få vara det. Skolan är alldeles för inriktad på att utveckla logiken, men det räcker inte. För att bli en harmonisk människa kan man inte hålla på med något bättre än att skapa. Det påverkar både självförtroendet och självkänslan positivt, säger Marianne, som också är konstnär och bildterapeut.

Framför ett av stafflierna står Tilda står och målar en färggrann regnbåge. På bänken bredvid står flera skålar i papier marché på tork.

- Det här är min popcornskål som jag ska måla grön, säger Tilda. Först fick vi klippa remsor av tidningspapper, det var lite jobbigt. Sedan penslade vi på matolja på en plastburk och sen fick vi doppa tidningspapperet i tapetklister och klistra på det på burken.

- Titta på min skål, jag har klippt ut fina hundar. Den ska jag inte måla, säger Ester. Jag kanske kan jag ha bål i den också?

Både Tilda och Ester är rörande överens – en sådan här konstkurs vill de gärna gå igen.

Namn: Tilda Moksunen (med rosa t-shirt)
Det här är jag bra på: Att cykla
Det här vill jag lära mig: Att dansa magdans
Vill bli när jag är stor: Kanske sångerska

Namn: Ester Moksunen (i långärmat)
Det här är jag bra på: Att rita djur och blommor
Det här vill jag lära mig: Att spela gitarr
Vill bli när jag är stor: Jobba på ett tivoli

Studiecirklar är en kulturgärning

Musiken är ett sätt att leva för Anna Eriksson. Hon sjunger och spelar gitarr både som soloartist och i två olika musikgrupper. För att kunna satsa ännu mer på musiken startade hon två studiecirklar tillsammans med sina vänner.

- För mig är musiken mitt livselexir, jag skulle inte klara mig utan den. Det är enormt häftigt att spela i ett band när allt stämmer. Då är vi trygga med varandra och vågar uttrycka oss fritt när vi gör en låt. Vi kommunicerar utan att prata, säger Anna Eriksson.

Hon har sysslat med musik i hela sitt liv: sjungit i kör och gått flera musikutbildningar. Sedan åtta år är hon med i kabaréorkestern Brittakåren, där hon tillsammans med kompisarna Maria Lindström och Lolita Ray spelar visjazz och vispop med texter fulla av humor, längtan och sorg. Dessutom spelar och sjunger hon i bandet Anna Eriksson, med Andreas Norén, Lars Ekman och Ali Djeridi. Låttexterna och musiken skriver hon mestadels själv, visjazz med influenser från samba och bosanova. Våren 2010 släppte de sin debutskiva Sällsam lek, och därefter följde spelningar i Stockholm, Uppsala, Visby och Finland.

- Jag tycker att studieservice gör en kulturgärning. Att hålla på med musik är dyrt, och det är svårt att få ihop så mycket gage på spelningarna. Därför är det bra att vi kan få ersättning för en del av de utgifter som vi har i samband med studiecirkeln, till exempel inköp av strängar och sladdar.

Hon försöker hålla nere kostnaderna så gott det går och banden repar till exemel hemma hos varandra. Förutom att vara musiker arbetar Anna också deltid som musikterapeut, där hon använder musiken för att stärka andras självkänsla och sociala samspel, bland annat i särskolan.

Läs gärna mer om och lyssna på Anna på myspace.com/erikssonanna

Anna Eriksson är musiker och musikterapeut. Hon underhåller sin hjärna genom musik, ord och möten med andra människor.

Jakten på den ultimata bilden

Daniel Sandberg lämnade finansbranschen för fotografin. På Fotoskolan STHLM , utvecklades han snabbt inom det konstnärliga fotot. Idag, bara några år senare, hänger hans verk runt om i hela världen.

Daniel Sandberg gör sex stora fotoresor om året. Han kan vandra flera mil eller klättra i berg för att hitta rätt vinkel eller fånga morgondimman i bild. Ibland måste han hyra en helikopter eller lyftkran. Formspråket och den estetiska aspekten är a och o. Många av hans motiv kommer från extrema förhållanden och naturkatastrofer som skogsbränder, ökenlandskap och stormar.

- Mitt fotografi handlar om samspelet och (o)balansen mellan människan och naturen.
All påverkan från människan ger effekter på naturen, som kämpar tillbaka oavsett om det är genom stigande trädgränser eller öknar som brer ut sig. Med mina bilder vill jag väcka frågor, en tankeställare om vad som egentligen sker, utan att det blir politiskt, säger Daniel Sandberg som ser sig själv mer som en konstnär än en fotograf.

Innan Daniel ger sig ut på sina fotoresor gör han en gedigen research och söker stipendier och sponsorer för att finansiera projekten. Inspirationen finner han på många olika sätt och ställen. Om han ser eller hör något intressant får han en tanke som han spinner vidare på. Då och då tänker han tillbaka på åren på FOTOSKOLAN STHLM, som han minns som väldigt givande och kul.

- Utbildningen gav mig möjlighet att utvecklas oerhört snabbt som fotograf. Vi lärde oss mycket om digital bildbehandling och Photoshop och det var en bra blandning mellan styrda uppgifter och fritt skapande, där man kunde jobba med egna projekt. En stor fördel med skolan är att man kan utvecklas till vad man vill, oavsett om det är inom modefoto, dokumentärfoto eller konstfoto.

Numera finns Daniels verk och bilder spridda runt om i världen, främst på gallerier men även i magasin och tidskrifter och i tryckt reklam. Framgången kan han tacka sin starka drivkraft och kreativitet för. Förutom att fotografera håller han föredrag, deltar i konstmässor och har även börjat dokumentera sina resor med video med ambitionen att göra en dokumentärfilm.

- Jag vägrar att köpa påståendet att alla bilder redan är tagna. Det gäller bara att komma på en idé som ingen tidigare har gjort. En bra bild får mig att stanna upp, det kan vara budskapet, kompositionen eller meningen med fotot. Jag tror att alla som satsar riktigt hårt kan utvecklas till något han eller hon verkligen vill bli.

Daniel har många fotografiska idéer som han vill utveckla och planer för framtiden. Närmast kommer han att delta i några av världens ledande konstmässor samtidigt som han fortsätter resa för att fotografera förändrade träd-, vatten-, och luftlandskap. Hans drömresa går till Uzbekistan.

Är du nyfiken på Daniel Sandbergs fotografier? Se Danielsandberg.com

Fakta Daniel Sandberg
Familj: Fru och dotter
Yrke: Konstnär
Förebild: romanfiguren Holden Caulfield (The Catcher in the Rye)
Önskekurs: Silversmide
Oanad talang: Jag är grym på monopol.
Så underhåller jag min hjärna: Jag hänger med min dotter

Med siktet inställt på kommunikation

För Kalle Pleiner är språk en viktig del av vardagen. Han vill kunna kommunicera bättre med andra, både i arbetslivet och på fritiden, men också kunna förstå andra kulturer. I flera år har han läst engelska på Folkuniversitetet och har nu kommit upp till den högsta nivån.

- Det roligaste med att läsa språk är att jag känner att jag utvecklas hela tiden. Det kanske inte märks från gång till gång, men efter en säsong känner jag att behärskar språket ännu lite bättre, säger Kalle Pleiner, som gick kursen Perfect your English.

Att lärarna är intressanta och duktiga och kurs-deltagarna trevliga spelar också en stor roll för att han trivs så bra på Folk-universitetet. Men kunskapen kommer inte gratis. Visst måste han jobba med språket hemma och göra läxorna, även om tiden ofta är knapp. Arbetet som projektledare och egenföretagare inom byggbranschen upptar en stor del av hans vakna tid liksom familjen.

- En svårighet med att läsa språk är att ju mer man lär sig, desto mer inser man att det fattas mycket. Framförallt ordförråd och fackspråk, prepositioner och grammatik. Språk är ju så väldigt komplext. För att kunna utvecklas måste man använda språket hela tiden.

Kalle berättar att han och kurskamraterna ofta fick i läxa att skriva om ett visst ämne, till exempel om något som hänt under veckan eller om Sverige om 100 år. Det var intressant men lite klurigt. Att lyssna och prata är en sak, men att tvingas tänka och skriva om ett särskilt ämne är lite annorlunda. I höst blir det nya tag och nya hemuppgifter. Karl-Erik har inga planer på att sluta läsa engelska.

- Det vore synd att släppa det. Så länge jag känner att jag utvecklas kommer jag att fortsätta. Och om man inte använder språket tappar man det lätt.

Här om sommaren fick han stor användning av sina språkkunskaper. Under tre veckor reste han runt med sin motorcykel i Cornwall, Wales och Heart of England. Han besökte vänner och bekanta, lärde känna nya engelsmän och kom den engelska kulturen lite närmare.

Kalles åtta tips till dig som vill läsa språk:
• Hitta rätt nivå. Var ärlig mot dig själv - det blir mycket bättre gruppdynamik om kursdeltagarna är på ungefär samma nivå
• Välj en liten grupp så att du får mer utrymme
• Var inte rädd för att göra misstag
• Bli inte bedrövad om du inte kan allt som de andra kan, ge det lite tid
• Försök att vara där varje gång
• Se till så att du har tid för kursen, vik tid för läxor också
• Gå kursen för att du tycker att det är roligt inte för att du känner dig tvingad
• Satsa på kursen!

Faktaruta Kalle Pleiner
Familj: sambo, fyra vuxna barn, två vuxna bonusbarn och fem barnbarn
Yrke: Ingenjör och egenföretagare i firman Entreprenadprojekt AB
Förebilder: Aung San Suu Kyi, Barack Obama och Nelson Mandela för deras klokhet, ödmjukhet, intelligens och mod
Önskekurs/vill lära sig: spanska och silversmide
Oanad talang: Kan laga det mesta (om tid och lust finns)
Så underhåller jag min hjärna: läser faktaböcker på engelska och svenska om vetenskap, läser engelska romaner samt gillar att lösa uppgifter, knep och knåp

Det finns alltid en rätt plats för alla

Charlotte Hågård älskar sitt jobb som karriärspecialist. Trots att hon har arbetat i närmare tjugo år med karriärcoachning, tröttnar hon inte på att hjälpa folk.

- I början av min karriär mötte jag många vilsna människor som sökte jobb, men som inte riktigt visste vad de ville jobba med och hur de skulle presentera sig. De behövde steget före intervjun. Då kände jag att det var det här jag ville syssla med, att vägleda andra, säger Charlotte Hågård, med glimten i ögat.

Inspirerad av vistelser i USA och Australien, där hon hade kommit i kontakt med karriärrådgivare, utvecklade hon en metod för att kunna coacha andra. Därefter startade hon 1992 Sveriges första privata karriärrådgivningsföretag, Newstart, för de som ville utvecklas i sitt jobb eller byta karriär. Sedan dess har över 50 000 personer gått igenom hennes karriärmetod. Hon har skrivit böcker i ämnet, hållit föreläsningar och startat karriärcoach- och metodutbildningar. Själv har hon coachat över 10 000 personer, både individuellt och i grupp.

- Jag är intresserad av människor och tycker att det är kul att hjälpa och inspirera andra. Det roligaste är bredden, att få göra många olika saker inom mitt område. Jag använder alla mina förmågor i jobbet och kan vara kreativ och styra väldigt mycket vad jag vill göra.

De som söker sig till Charlotte och hennes företag är en salig blandning av arbetslösa, arbetare, tjänstemän och högt uppsatta chefer. Oavsett yrke och bakgrund finns hjälp att få, dels i form av ett personligt bollplank med specialister på yrkeslivet, dels i form av en strukturerad metod. I den går personen igenom tre faser: inåt, utåt och framåt. Inåt handlar om att få självinsikt, utåtfasen handlar om att göra en omvärldsinventering och hitta alternativa arbeten, medan fasen framåt handlar om strategi, att göra en handlingsplan och sätta upp nya mål.

- Det finns alltid en rätt plats för alla, men den kan behöva justeras, precis som med en klänning eller en kavaj som ibland måste sys om för att passa. Det är samma sak med karriären.

Charlottes tips till dig som vill byta bana och göra något annat i ditt liv:
• Gör en ordentlig självinventering. Ta reda på vem du är och vad du kan. Vilka värderingar och intressen har du? Vilka drivkrafter har du?
• Gör din karriärplanering strukturerat och bygg upp din framtidsbild steg för steg.
• Avsätt rejält med tid för egen reflektion
• Ta reda på vad du vill, hitta fler alternativa vägar
• Läs gärna Charlottes bok Bli din egen coach för fler tips

Faktaruta Charlotte Hågård
Familj: man och två söner
Yrke: karriärexpert/karriärcoach, entreprenör, författare och föreläsare
Förebild: Oprah Winfrey för att hon är kreativ, trovärdig, inspirerande och klok
Vill gå kurs i: foto, akvarellmåleri och aktiekunskap
Oanad talang: kan spela dragspel, har varit körpianist, pianolärare och kyrkoorganist
Så underhåller jag min hjärna: Jag läser mycket böcker inom mitt område

Läs mer om Charlotte Hågård på Charlottehagard.se

Utbildningen gav henne modet att skapa

Inredning är Monika Liljeros stora passion. Idag driver hon en egen inredningsfirma och formger möbler i återanvänt trä, betong och stål. För att lära sig grunderna sökte hon sig till Folkuniversitetets inredningslinje.

Monika Liljeros förverkligade en av sina drömmar när hon år 2006 startade egen firma, med inriktning på att designa kök. Många av hennes kunder ville även ha hjälp och förslag på inredning i andra rum. Under lågkonjukturen, när Monikas verksamhet stannade av, passade hon därför på att utbilda sig inom inredning.

- Jag ville lära mig allt från grunden, om färg och form, ljus och mörker, hur man arbetar och vilka verktyg som behövs för att göra ett bra jobb. Allt jag lärde mig på Inredningslinjen har jag användning av på mina inredningsjobb, säger Monika Liljeros nöjt.

På utbildningen fann hon lusten och modet att skapa. Den kreativa processen odlar hon ömt. För att fylla på med inspiration reser hon gärna till storstäder eller Karibien, eller träffar människor och lyssnar på musik.

- Det roligaste med mitt jobb är själva skapandet, att hitta rätt känsla och harmoni i rummet så att kunden blir nöjd. För att skapa harmoni är det viktigt att hitta en bra balans mellan olika material och färger, att våga blanda nytt med våra allra käraste ting. Det gäller att känna efter och ta vara på magkänslan!

Under de senaste åren har Monika breddat sig. Hon återanvänder naturliga material när hon formger robusta möbler av drivved, betong och stål. Hennes soffor, bord och stolar tål väder och vind, och passar lika bra inomhus som utomhus.

- Jag tror att vi människor försöker tänka alltmer miljövänligt på möbler och inredning. Därför måste vi hitta nya möjligheter att återanvända det vi har för att skapa nytt.

Monikas nästa dröm är att gå en utbildning i möbeldesign. Fram till dess får hon råd och tips av hennes man, som är hantverkare och driver ett byggföretag.

Faktaruta Monika Liljeros
Familj: Man och tre barn
Yrke: Egenföretagare, inredare och formgivare
Förebild: Tricia Guild, för hennes fantastiska sätt att kombinera färg och form
Oanad talang: En mästare på att få till det i trädgården med former och nyanser.
Så underhåller jag min hjärna: Läser mycket, spelar kluriga spel med mina barn och tänker ut olika lösningar under mina skogspromenader

Läs mer om Monika Liljeros på Monikadesign.se

Virkning är deras passion

Chabnam Koistinen och Camilla Falk kan inte sluta virka. Med humor och uppfinningsrikedom smyckar de lyktstolpar, trädgrenar och bänkar runt om i stan. Våren 2010 startade de studiecirkeln Kreativ virkning som är öppen för alla som vill lära sig den uråldriga konsten.

De två vännerna fann varandra och virkningen i Sidney och sedan dess har de alltid virknålar och garnnystan med sig. Chabnam lärde sig virka på Youtube och där hittar de fortfarande inspiration och lär sig nya stygn och tekniker. Minst två gånger i veckan träffas de hemma hos varandra tillsammans med några vänner och andra gäster som vill vara med. De virkar allt från mössor och sjalar till Iphonefodral och sadelskydd – eller en bikini till ett träd vid vattnet.

- Vi vill sprida glädje i stan och förgylla vardagen för andra. Att virka är ett väldigt kreativt och roligt sätt att uttrycka sig på. Det är också meditativt och bra för själen, säger Camilla Falk.

- Det bästa med studiecirkeln är att vi inspirerar andra att börja virka. Vi har en gemenskap och umgås tillsammans, istället för att glo på teve. Dessutom känns det bra att vi nu har en kursplan och ett mål att sträva efter, säger Chabnam Koistinen.

Ett av deras framtidsprojekt handlar om att inreda en parkbänk och förse hemlösa med filtar, kuddar och raggsockar.

Med hårt arbete kommer inspirationen

Christina Stielli älskar makten att kunna göra människor till riktiga rötägg eller hjältar. I september debuterade hon med romanen Jag älskar dig inte. Nu delar hon med sig av tips och erfarenheter från sitt skrivande.

- Att gå Skrivarakademin är något av det bästa jag har gjort i mitt liv. Det var en sån dynamik och gemenskap i klassrummet. En magisk atmosfär. Vi delade glädje, skratt och tårar, säger Christina Stielli och strålar lyriskt.

Det har gått tre år sedan hon gick ut Författarskolan, där hon lärde sig grunderna och utvecklade sitt skrivande. Hon hyllar lärarna som lyckades skapa en trygg miljö där gruppen hade förtroende för varandra.

- Vi triggades att skriva om sånt man inte vill skriva om, heta sexscener, djurplågeri, cancer och barnmisshandel. Ju mer vi lärde känna varandra desto häftigare blev berättelserna. Då var det skönt att känna att ens text var i trygga händer.

Christina Stielli ville aldrig sluta på Skrivarakademin. Till slut sa en lärare: Nu är du klar, gå hem och skriv! Resultatet blev romanen Jag älskar dig inte, som handlar om ett äktenskap som havererar, en familj som splittras och en ljuv hämnd. Med känsloladdad intensitet får läsaren följa Lottens förtvivlan när hela hennes värld rasar samman. Maken Per, som lämnat henne och barnen, får till slut själv smaka på den förnedring han utsatt henne för.

Känslorna av sorg, saknad och ensamhet är Christinas egna, hämtade från sin egen skilsmässa, men historien är påhittad. Inspirationen hittar hon framförallt i möte och samtal med andra människor.

- Det roligaste med att skriva är att jag kan hitta på vad jag vill. Historien är min. Jag kan styra den och göra människor till riktiga rötägg eller hjältar, säger Christina och skrattar.

Liksom många andra kämpar hon för att få tiden att räcka till. Förutom att skriva på nästa roman driver hon ett företag som anordnar föreläsningar och utbildningar för skolpersonal. Hon föreläser också själv om ungdomars självkänsla, mål och motivation och har skrivit tre böcker i ämnet för ungdomar. Dessutom twittrar hon och är en flitig bloggare.

Christinas SEX SKRIVTIPS
• Att skriva handlar om hårt arbete
• Vänta aldrig på inspirationen - den kommer när du skriver
• Skriv om något som berör
• Prata med andra författare för att få råd och kunna bolla saker
• Var beredd på att stryka eller skriva om
• Bara för att du har ett bokkontrakt är du inte i mål. Fråga förlaget Vad kan ni göra för min bok? Vad har ni för marknadsföringsplan och PRplan?

Faktaruta Christina Stielli
Familj: Två döttrar
Yrke: författare, föreläsare och egen företagare inom utbildningsbranschen
Förebild: Ingen särskild, försöker leva upp till mina ideal: omtanke för andra, ärlig mot mig själv och göra det som jag vill göra
Vill gå kurs i: Kriminalroman och thriller på Skrivarakademin
Oanad talang: Jag är en rackare på julklappsrim
Så underhåller jag min hjärna: Läser allt inom personlig utveckling, pedagogik och psykologi, allt som har med mänskliga relationer att göra och genom spännande samtal med mina barn.

Läs mer om Christina Stielli på christinastielli.se

Fotograf: Sandra Qvist

Hur blir man effektivare på jobbet?

Margitha Ronnerstam Stridsman har arbetat med utbildning i drygt 15 år. Det är inte en slump att hon har specialiserat sig på effektiva arbetssätt och möten. Som fyrbarnsmor och egenföretagare var hon själv tvungen att hitta smarta arbetsmetoder för att få tiden att räcka till.

- Att bli mer effektiv handlar om att ta kontroll över hur du använder tiden, prioritera vad som är viktigt och fundera över vilka mål du vill uppnå, säger Margita Ronnerstam Stridsman, som driver utbildnings- och konsultföretaget Carpadia.

Under de 15 år som hon har undervisat har Margitha underlättat arbets-situationen för många – både enskilda personer och företag. Förutom datakurser leder hon kurser i personlig utveckling: hur man arbetar smart och effektivt, hur man leder effektiva och kreativa möten, men också presentationsteknik och konflikthantering.

- Det är roligt att jobba med såna här frågor för de har en väldigt stor praktisk betydelse i människors vardag. Med rätt nycklar blir det en enorm förändring som gör att man kan hantera arbetssituationen mycket bättre. Det ger mig otroligt mycket tillbaka när jag ser kursdeltagare växa och se hur de förändras när deras självförtroende ökar.

Margitha har alltid varit intresserad av människor och frågor som rör samhället och organisationer, hon är också beteendevetare och samhällsvetare i grunden. Intresset för att hitta ett effektivare arbetssätt kom naturligt när Margithas barn var små och hon insåg att 26-timmarsdygn inte var någon lösning. När hon sökte svaret på frågan Hur gör man för att få tillvaron att gå ihop? kom hon fram till en metod/strategi som funkar bra både i arbetslivet och privat.

- Ordet effektiv kan ibland väcka negativa associationer, många tror att de ska göra ännu mer på kortare tid, men det handlar helt enkelt om att göra rätt saker på ett smartare sätt, säger Margitha.

I höst undervisar hon på Folkuniversitetet och i framtiden planerar hon att skriva en bok.

Margithas tips för dig som vill bli mer effektiv på arbetet
1) Se till att du har en realistisk bild av vad din tid räcker till!
2) Formulera för dig själv vilket mål du har med ditt arbete, vad som är viktigast att uppnå
3) Skapa en tidsbudget och en regelbunden vana att reflektera över vad du faktiskt gör
4) Se över och ta hjälp om så behövs för att lära dig att hantera dina ärenden, e-post med mera mer effektivt
5) Vidareutveckla din kompetens och använd rätt verktyg

Läs mer på www.carpadia.se

Faktaruta Margitha Ronnerstam Stridsman
Familj: Sambo, fyra egna barn samt fyra bonusbarn
Yrke: utbildare och egenföretagare i Carpadia
Förebild: Människor jag mött under livet som har modet att välja sin egen väg och ta ansvar för sina val

Fotograf: Per Asplund

Här frodas den engelska skönlitteraturen

Karin Hagersten har ett glödande intresse för att skriva skönlitteratur. Varannan vecka träffas hon och tio andra likasinnade i en av Folkuniversitetets lokaler. De har startat skrivarcirkeln Stockholm Writers Group för att utveckla sitt skrivande och för att bli publicerade.

Några skriver romaner, andra noveller, dikter eller pjäser. Oavsett genre skriver de alla på sitt modersmål – engelska. De flesta arbetar även med text på olika sätt i sitt yrkesliv. Kunskapen tar de med sig till skrivarcirkeln för att kunna ge varandra feedback och konstruktiv kritik.

- Många säger att de vill skriva, men att de inte har tid. Men genom att träffas som vi gör blir man tvungen att vara disciplinerad i sitt skrivande. Det går så mycket lättare att göra det tillsammans med andra, säger Karin Hagersten, som till vardags arbetar som copywriter och översättare.

I början träffades de hemma eller på varandras jobb, men Karin tycker att det fungerar bättre och känns mer professionellt att ha möjlighet att träffas på Folkuniversitetet.

- Att ha en neutral plats att ses på gör jättemycket för att bygga upp självförtroendet kring skrivandet, att man kan skriva och vågar satsa på det. Vår skrivarcirkel är inte direkt något kafferep. Det gäller att respektera varandras texter även om man inte gillar det man läser.

Vid varje träff presenterar två i gruppen sina alster. Materialet – ett kapitel eller en dikt – har alla fått i förväg och läst för att kunna ge feedback och råd. Karin har ett råd till andra som vill starta en skrivarcirkel:

– Var beredd att ge skrivandet tid.

Fakta Stockholm Writers GroupStockholm Writers Group är en skrivarcirkel som ägnar sig åt skönlitterärt skrivande på engelska. Gruppen startade för 20 år sedan av en amerikansk kvinnoklubb. Numera består cirkeln av ett tiotal män och kvinnor i olika åldrar. De träffas varannan vecka i Folkuniversitetets lokaler för att ge varandra feedback på sina texter. Gemensamt är att de alla har engelska som modersmål och vill utveckla sitt skrivande. Målet är att bli publicerad av något utländskt förlag.

Flytande spanska och nya vänner

Anette Holgersson drömmer om att kunna prata flytande spanska och att läsa spanska romaner. Efter fyra terminer på Folkuniversitetet närmar hon sig målet. För att praktisera språkkunskaperna reser hon och några kurskamrater till Malaga i höst.

- Jag har varit mycket i Spanien, både i jobbsammanhang och på semester och det skulle vara så roligt att kunna prata med de som bor där, på deras eget språk. Många kan ju inte engelska så bra, säger Anette Holgersson, som läser spanska två gånger i veckan.

Drygt 30 år har gått sedan Anette studerade spanska på gymnasiet och nu har hon väckt de slumrande kunskaperna till liv igen. Hon valde att gå en intensivkurs för att det ska gå fortare framåt. På så sätt tvingas hon öppna böckerna varje dag. Vilket hon gör med glädje. Att det är mycket läxor är något både hon och de andra kursdeltagarna efterfrågar.

– Det är roligt att gå till lektionerna. Vi har en jätteduktig lärare som för lektionen framåt på ett suveränt sätt. Hon pushar oss lagom mycket och är väldigt metodisk när hon lär ut.

– Det är också roligt att knyta kontakter med de andra i gruppen. Vi är fyra kvinnor som har läst flera kurser tillsammans, så nu har vi lärt känna varandra. Vi ska fortsätta läsa i höst. Och dessutom planerar vi att resa till Malaga i november för att gå en intensivkurs där. Det ser jag verkligen fram emot!

Anette arbetade tidigare på Ericsson som chef för olika enheter inom teknikutveckling. Då hade hon mycket kontakter med Spanien, framför allt i Madrid och Barcelona. Numera njuter hon av att ha mycket tid till att motionera – jogga, gå på Friskis och Svettis, åka skidor – och att ta hand om sitt hus och sin trädgård. Och att läsa spanska så klart.

– Det svåraste med spanskan är att våga ta steget att börja prata och våga uttrycka sig. Det behöver jag verkligen öva på. Nu känns det tryggt att öva grammatiken först, så att jag har en bra grund att stå på. Men efter Malaga kanske jag är redo för en konversationskurs, vem vet?

Fakta Anette Holgersson
Ålder: 60+
Familj: Man och vuxen son
Yrke: Dataingenjör
Förebild: Långdistanslöparen Ewy Palm från SVT:s Mästarnas mästare. Hon har haft en fantastisk karriär och är den mest ödmjuka person som jag vet.
Oanad talang: En fena på att åka längdskidor, deltog i tjejvasan i år
Önskekurs: Vill gärna läsa historia och samhällskunskap

Självbiografiskt skrivande för seniorer - en social sak

Varannan vecka träffas en grupp pigga nyblivna pensionärer i Folkuniversitetets lokaler i Vasastan. De har ett gemensamt - de vill skriva om sitt liv. En del är duktiga skribenter från början och har skrivit i sitt yrke, andra har tidigare deltagit i olika skrivarkurser.

- Det är något speciellt med att berätta om sitt liv och att träffas så här i en egen studiecirkel. Det har blivit en viktig social samvaro för gruppen, säger Monica Rönquist-Germanis.

Hon är svensklärare i botten och har även under många år undervisat i olika skrivarkurser, så hennes kunskaper är naturligtvis mycket värdefulla.

- Alla har mycket att berätta och de utvecklas hela tiden i sitt skrivande. Jag försöker stötta dem i att skriva så enkelt som möjligt och att hitta sitt personliga språk.

Inför varje gång besäms gemensamt en skrivuppgift som kan handla om allt från konkreta händelser till reflektioner över livet. Gruppen skriver till exempel om när de var lyckliga, om hur vardagen var förr eller vad de åt som barn. När de sedan träffas läser de upp sina texter för varandra och får på så sätt möjlighet att ge och ta konstruktiv kritik.

- Studiecirkeln som form passar perfekt. Det blir så naturligt – både lustfyllt, prestigelöst och lite lekfullt. Vi utbyter erfarenheter samtidigt som vi har det trevligt tillsammans.

De flesta vill dokumentera sitt liv för att barnen och barnbarnen ska kunna läsa om det. På så sätt lämnar de ett avtryck till eftervärlden. Samtidigt som de kommer närmare kärnan i det egna livet.

Vill du också skriva om ditt liv? Här är några råd från Monica:
• Sätt igång genast, vänta inte
• Fundera ut ett tema – vad vill du skriva om
• Börja med att skriva lite varje dag
• Skriv om det som ligger dig närmast, det starkaste
• Läs varandras texter, men vänta med att rätta och redigera i början

Lästips: Marja Bruzaeus och Monica Rönquist-Germanis bok Det var en gång… Om konsten att skriva sitt liv, Faun förlag

Hittade känslan och kom in på utbildning i London

Tessie Carlsson har sjungit sedan barnsben. När hon gick musikallinjen på gymnasiet insåg hon att hon ville satsa mer på sin favorithobby. Efter en sångkurs på Folkuniversitetet har hon nu kommit in på en eftertraktad musikskola i London.

- Mamma säger att jag sjöng redan innan jag lärde mig prata. Jag har alltid tyckt att det roligaste med att sjunga är glädjen. Jag blir så glad av att sjunga och av att andra människor blir glada och berörda av sången. Men det är inte alltid lätt. Det svåraste är nog att inte ha för höga krav på sig, säger Tessie Carlsson.

I våras gick hon kursen Masterclass i sång. Där fick deltagarna sjunga allt från visa och soul till pop och rock. Inför varje kurstillfälle fick de i läxa att öva in en ny valfri låt som de sedan sjöng inför varandra. De lärde sig mikrofonteknik och olika sångtekniker och hur de kunde använda rösten på olika sätt för att sjunga vassare, kantigare, skrikigare eller mjukare.

- Vi sjöng individuellt men också tillsammans. Det bästa var att få träna att sjunga inför de andra. Vi övade mycket på att hitta rätt känsla och försöka förmedla den. Till exempel sjöng jag en låt som handlade om olycklig kärlek, och eftersom jag det var något jag kunde relatera till så var det lättare att förmedla den känslan.

Sångkursen avslutades med en gemensam konsert i Folkuniversitetets foajé. Alla fick sjunga två låtar var och även en gemensam låt.

- Jag tog kursen för att kunna söka in på Tech Music School i London. Det är en väldigt bra sångskola där man får lära sig skriva sina egna låtar och även att kompa på piano. Det har jag aldrig gjort förut, så det blir jättespännande. Det känns så overkligt att jag kommit in!

I höst flyttar Tessie alltså till London för att bli ännu bättre på att sjunga. Förutom sånginriktningen har skolan undervisning för de som spelar trummor, gitarr, bas och keybord. Det blir en stor kontrast mot livet hemma i Stockholm. Här tillbringar hon mycket tid i stallet, på hästryggen eller på caféer med sina vänner. Men sången är viktig.

- Jag gillar mest att sjunga pop, jag tror att min röst ligger bäst där. Men jag älskar att prova nya utmaningar. Jag önskar att jag kunde rappa, Nicki Minaj är helt grym.

- I framtiden funderar jag på att utbilda mig till sångpedagog, men det vore också kul att kunna skriva egna låtar.

Fakta Tessie Carlsson
Ålder: snart 21 år
Familj: Mamma, pappa och två yngre syskon. Med husdjuren inräknade blir det två hästar, en hund och en chinchilla också.
Yrke: Studerar på musikskola i London. Har arbetat som barista och receptionist på Södermalm.
Förebild: Beyoncé för hennes fantastiska röstregister och utstrålning på scen
Oanad talang: Kan dansa poledance
Vill gå kurs i: Spanska

Frihet som webmaster

David Bramskog är en riktig renässansmänniska. Förutom att flyga flygplan och att ge massage – älskar han att klura ut lösningar på knepiga problem. Att bygga hemsidor passar honom ypperligt. I våras gick han en intensivkurs för att bli diplomerad Webmaster.

- Jag ville ha en bred utbildning som är lagom lång och som jag kan ha nytta av i framtiden. Visst är det högt tempo och kräver en hel del hemarbete, men jag tycker det är bra. Jag gillar att vi går igenom allt från grunden, säger David Bramskog, som byggde hemsidor redan som femtonåring.

På utbildningen får han lära sig utforma, underhålla och administrera en webbplats. Först och främst gäller det att lära sig kodspråket HTML och sedan bygga på med olika program, som till exempel Photoshop och Dreamweaver. I studierna ingår även ett projektarbete där alla har fått i uppgift att bygga en hemsida åt ett fiktivt dataföretag.

- Jag valde att hjälpa en kompis som har ett dataföretag. När det är på riktigt känns det roligare och då lär jag mig mer. Min kompis skulle ändå göra om sin hemsida så att den blir mer lättredigerad. Jag bygger om sidan med hjälp av det CMS-system som vi lärt oss på kursen.

David tycker att det mest intressanta med att göra hemsidor är själva tekniken – att bygga något. Han föredrar hantverket framför formgivandet. Men helt ointresserad av form är han inte. Parallellt med webmaster-utbildningen går han en kurs på Folkuniversitetet för att bli grafisk formgivare.

- Kombinationen är rolig, att kunna både teknik, färg och form på webben. Men det är lätt att få prestationsångest när man ska formge foldrar och affischer, det blir inte alltid som jag tänkt mig. Jag tror egentligen att webmaster passar mig bättre.

Datorer är inte allt i Davids liv. Med ett förflutet inom teater och film, har han även arbetat inom försäljning, ekonomi och verkstadsbranschen. När han inte studerar kör han motorcykel eller flygplan, mediterar, springer, tränar kickboxning eller går på gym. I höst blir han dessutom färdigutbildad inom yogamassage och kan titulera sig yogamassageterapeut.

- Jag skulle vilja starta eget. Fördelen med att vara webmaster är att man kan jobba på distans eller hemifrån och planera sin egen tid. Då skulle jag kunna kombinera det med en egen mottagning. Men jag är också öppen för att jobba på en marknadsavdelning eller reklambyrå.

- Oavsett vad jag kommer att göra känner jag att jag kommer att ha stor nytta av mina kunskaper från utbildningen. Webben är viktig!

Fakta David Bramskog
Ålder: 30 år
Yrke: studerande
Familj: flickvän
Förebild: Dalai Lama, för hans vettiga tankar
Oanad talang: kan flyga flygplan
Vill gå kurs i: Ledarskap eller Projektledning

Drejning – sensuellt?

Så var det dags för mig att prova en ny kurs då det på senaste tiden har börjat klia i fingrarna efter att få göra något kreativt igen.
Den här gången bokade jag in mig på en helgkurs i drejning.
Mina tankar gick direkt till den klassiska scenen i filmen Ghost där maken (Patrick Swayze) hjälper sin fru (Demi Moore) med att dreja. Geggigt, slabbigt och sensuellt.
Så blev det inte riktigt såklart. För det första var jag på kurs med min mamma och moster, inte en man i bar överkropp. För det andra, dreja är svårt, riktigt svårt. Inte i den bemärkelsen att man inte klarar av det alls och att det bara förblir en lerklump som jag trodde. Svårigheten ligger i att lyckas forma klumpen till det man hade tänkt sig. Jag fick snart inse att det får bli vad det blir de här första gångerna, men även det är en häftig känsla att få se vad som växer fram. En överraskning varje gång! Och ett par skålar fick jag faktiskt till även om de är långt ifrån perfekta. Det tog många försök och var tålamodsprövande.
Min mamma däremot visade sig ha en talang för detta och lyckades till och med göra en riktigt fin tekopp.
Tror nog att det var hon som fick Patrick Swayzes ande bakom sig inte jag….





Emma Larsson, kursadministratör på Folkuniversitetet

Från grå och oansenlig till supertjusig kreation

Silverlera ger omedelbar skörd! Inte visste jag att jag kunde bli silverdesigner på fem timmar. Silverlera kallas PMC – Precious Metal Clay – det klingar fint.

Vi var i december sex glada amatörer som skickligt lotsades in av den sakkunniga och entusiastiska kursledaren Susanne rakt till silverlerans Förlovade Land. Det märktes verkligen att hon älskar det hon gör.

Vi övade med cernitlera för att se vilka former, figurer och mönster vi tyckte om. Själva silverleran torkar lite fort, så det är smart att testa utförandet på cernit innan. Leran ser inte mycket ut för världen, grå och oansenlig – till att börja med. Det ligger en tjusning i det.

Vi var så ivriga att kreera våra silversmycken, så att vi glömde bort både lunch och kaffepaus – vi jobbade fem timmar i sträck. Det rullades, knådades och skapades med en glöd och frenesi som bara kommer i härligt skapande stunder av flow. Sedan brände vi både i ugn och med gasbrännare. Och så var det dags att stålborsta, slipa en smula, gnida med agat och polera. Vilken glans, vilket skimmer! I takt med att lystern trollades fram blev våra leenden bara bredare och bredare.

Silverlera är ROLIGT! Just för att du på direkten känner dig som din alldeles egna designer. Jag blev så belåten av denna kunskap. Jag hann producera åtta alster (köpte extra lera förutom det som ingick i kursen) så det bidde en ring och sju halssmycken. En dam tillverkade ett enda och supertjusigt halssmycke, och också hon gick glad från kursen.

Nu är det en snöig, kall och halkig februari, men det kommer faktiskt snart både en vår och en sommar, och då nalkas Hänryckningens Tid - kära människor förlovar och gifter sig… Tänk att göra det med unika ringar Du själv har designat och tillverkat:

Ännu roligare är att det finns fantastiska fortsättningsmöjligheter. Du kan köpa silverlera i små sprutor och spritsa runt en flirtkula, och när du bränner det så – vips – försvinner flirtisen och du har en tjusig, ihålig och sirlig kreation i din hand!
Det finns även vackra stenar som man kan bränna ihop med silverleran. Med en smula fantasi kan du göra vad du vill! Kvistar, kottar, löv, papper. Bara tid finns, så kommer jag att fortsätta kursa i silverlera!

Åsa Lindfors, Folkuniversitetets kundtjänst

Populärvetenskap – gratis till alla!

Vad har hjärnan, vardagsnationalism, de klassiska akademierna och kemi gemensamt? Jo, de är alla teman på vårens föreläsningar på Folkuniversitetet!
Jag känner mig lyckligt lottad som får vara med och anordna dessa. Folkbildningsandan är verkligen en stark drivkraft bakom vår organisation. Ett av våra mål som utbildningsförbund är just att erbjuda gratis forskningsföreläsningar till allmänheten. För att sprida det senaste inom forskningen samarbetar vi med forskare från Stockholms universitet och Södertörns högskola. Och populärvetenskap är hett nu. I höstas var föreläsningssalarna knökfulla med folk som ville lära sig mer om hjärnan, så i vår fortsätter vi med det temat. Bland annat kommer professor Hugo Lagerkrantz att prata om hjärnans Big Bang, från foster till tonår.

Under våren kommer vi också att ha en föreläsningsserie om vardagsnationalism. Med tanke på det politiska klimatet tänkte jag att det kunde vara intressant att visa hur vi till vardags, oftast helt omedvetet, skapar och när våra egna ”nationella” känslor. Ett annat inslag i denna serie handlar om kollektivförmåga: Vad är det egentligen som styr oss när vi samarbetar med andra?

Ett tema som kommer att vara aktuellt under hela 2011 är Kemins år. Förenta Nationerna har utsett 2011 till the International Year of Chemistry. Året ingår i FN:s årtionde för hållbar utveckling. Syftet är att öka allmänhetens förståelse för kemi och kemisk kunskaps betydelse för att lösa samhällets problem. Det kan till exempel handla om växthuseffekten eller råvaruförsörjning när oljan ska fasas ut. År 2011 är det också 100 år sedan Marie Curie fick Nobelpriset i kemi för upptäckten av grundämnena radium och polonium. The International Year of Chemistry 2011 hyllar därför särskilt Marie Curie och alla kvinnliga kemister.
I samband med Kemins år 2011 kommer Folkuniversitetet att ha föreläsningar som följer 12 teman - ett tema för varje månad. Varje tema knyter även an till aktuella samhällshändelser.

Dessutom kommer några föreläsningar att handla om de klassiska svenska akademierna. Hur skiljer sig deras uppdrag idag från förr? Vilka är deras uppgifter? Hur arbetar de till vardags för att främja forskning och kultur? Vi har bjudit in representanter från Kungliga Vetenskapsakademien, Svenska Akademien samt Vitterhetsakademien som ska berätta om respektive verksamhet.

Låter det intressant?
Kika gärna på vårens föreläsningar här:

Hoppas vi ses där!

Elisa Magnusson, utbildningsadministratör på Folkuniversitetet

Kreativ lördag – som ett jättekinderägg!

Det känns som att julen blev lite längre i år. Det sista paketet levereras nämligen först nu på lördag. Det är 47 saker i ett. Ett jättekinderägg!

Det jag talar om är Kreativ lördag. Man kan kalla det "Öppet hus", "Happening", "Meet and Greet" eller bara "Välkommen på kalas!"
Vi tyckte helt enkelt att vårt vackra hus är alldeles för obesökt av våra grannar här i Vasastan. Därför bestämde vi oss för att bjuda in er allihop för att se och prova på vad vi sysslar med här på Kungstensgatan 45. Mellan kl. 11-15 blir det massor av kurser, öppna verkstäder, happenings, tävlingar och konserter! ... och allt är GRATIS!!!

Jag har tillsammans med mina kollegor pysslat och trixat ända sedan i oktober för att allting ska få plats. Från kl. 10 kan man ”signa upp sig” på dörren till den kurs man vill prova på och sedan kl. 11 drar allt igång.

Själv kommer jag väl att springa som ett torrt skinn och organisera och fixa så att allt fungerar som det ska, men jag ska i alla fall försöka stanna till ibland för att uppleva det stora utbudet. Silversmide, sång, språkcafé, fusing, keramik, grafik och stickcafé är bara några av programpunkterna.

Tre gånger kommer Balettakademien att dyka upp och göra dansframträdanden. (Så bered dig på att personen bredvid dig mycket väl kan dansa iväg i en flashmob över foajégolvet!)

På plan 6 kommer vår duktiga lärare Jennie Söderlund att visa dig hur du kan teckna
japansk Manga och våra estetiska utbildningar har utställningar både i Dobre, Modegalleriet och Smedjan.

Christina Stielli, som bloggar här nedan, är en av Skrivarakademins tre debuterande författare, kommer att berätta om sitt arbete och sina nya böcker kl. 12. Det lär bli välbesökt!

Ser fram emot att lyssna på kören Voces Nordicae som sjunger klassiska sånger i foajén och efter det drar Karin Inde igång en konsert i elevmatsalen. Både hon och grabbarna i 3flig film som visar filmen "Sopmannen" i aulan har samarbetat med oss på Folkuniversitetet och startat egna studiecirklar.

Jag ser verkligen fram emot lördag och jag hoppas att du hittar hit. Kom gärna fram och säg hej om du ser mig rusande i korridoren!

Om du inte fått programmet i brevlådan kan du titta in här

Tänk att det där lilla idéfröet som vi sådde i mörka oktober nu vuxit och blivit en heldag fylld med överraskningar!

Karina Kampe, projektledare på Folkuniversitetet

Gratis språktestning på torsdag - som en tågluff

Undrar om min gamla gymnasiespanska – anno 80-talet – håller? Jag kanske ska passa på att testa min grundskoletyska och träffa modersmålstalande lärare på torsdag. Det är ju en aningens läskigt också, för man är ju lite blyg (i vissa sammanhang) och att få sin språkliga förmåga utvärderad kan vara lite, hmm genant?
Men jag ska nog göra det ändå – det är ju gratis och jag får träffa folk från Spanien, Tyskland, Ryssland, Portugal och Grekland – som en liten tågluff – och så kan jag ta en kopp ekokaffe på fiket och begrunda om jag ska utveckla mina nyvaliderade gamla lärdomar. Jag kanske blir positivt överraskad av mina oanvända språkkunskaper? Japp, på torsdag ska jag damma av mina gamla gymnasiespråk!

Kom du också!
GRATIS SPRÅKTESTNING 27/2 kl. 16:30 – 18:30 på Kungstensgatan 45

Åsa Lindfors, Folkuniversitetets kundtjänst

Vi delade hemligheter, gråt och gapskratt

Jag är inte alltid den som orkar dra saker i långbänk. Jag vill ha resultat och jag vill se förändring. Men jag trodde nog aldrig att jag var född med författarhantverket i fingrarna per automatik. Kanske det berodde på att min respekt för författandet var så enorm. Jag har fortfarande väldigt svårt med att på riktigt förstå att jag faktiskt lyckats få ihop 364 sidor som blev romanen Jag älskar dig inte.

Jag anmälde mig till en grundkurs på Skrivarakademin och hamnade i en vansinnigt trist lokal på Bryggargatan mitt i Stockholm tillsammans med vilt främmande människor och en lärare som verkade småvresig. Det kändes att jag hade landat på ett mjukt moln.

Första kurstillfället trevade vi med att bekanta oss efter den traditionella presentationsrundan men jag tror att vi var pusselbitar som vartefter timme och dagar gick lades mjukt på plats för att ganska snart bilda en enhet. De människor jag fick möta där blev en särskild familj som delade saker och hemligheter med varandra som jag inte delade med någon annan i hela världen. Vi läste varandras texter och mest innerliga berättelser. Hjärta och själ kopierades upp i rätt antal ex och häftades ihop och delades ut. Vi delade hemligheter och vi delade gapskratt och vi grät. Och vår lärare stod ut hela tiden. Det var svårt att vara utan rummet på Bryggargatan och människorna i gruppen alla de sex dagar då jag inte var där. Och vår lärare skulle komma att gräva djupt i oss för att få in kunskapen.


Möjligen sa han någon gång att vi fick försöka sluta skratta. Kanske det var när någon nervöst berättade om en het sexscen som skulle beskrivas i text. Kanske vi grät när någon i en text plågade djur eller fick en svår sjukdom som ledde till en begravningsscen i sista stycket.

Han hade det inte så enkelt med den första gruppen jag fick förmånen att tillbringa tid med (och som jag önskar att jag finge en enda dag tillbaka) men han fick ner det som vi behövde i verktygslådan. Det insåg jag när jag satt och skrev det manus som nu är en roman och hans råd är i mina tankar när jag är mitt uppe i min andra roman.

Nej, jag tror faktiskt inte att jag hade suttit där jag sitter idag utan Sören, Erik och Inga-Lina som var de lärare jag mötte allra mest på Skrivarakademin. Jag tror inte att jag hade begripit det hantverk, den romantiskt befriade kunskap jag fick om skrivandet. Jag tror helt enkelt inte att jag hade blivit författare. Så enkelt är det.

För det jag fick lära mig ligger i en verktygslåda jag har intill mig när jag skriver. Min hejarklack som består av de jag fick förmånen och lyckan att lära känna (och jo, vi är några som fortfarande umgås som bästa vänner) står runt omkring mitt skrivbord och då och då rister väggar och fönster när Sören dundrar: Skrivandet är inget romantiskt dravel, det är förbannat hårt arbete!

Christina Stielli, debutant och tidigare elev på Skrivarakademin, samt föreläsare och egenföretagare inom utbildningsbranschen

Skrivarakademin har lämnat de trista lokalerna och kurserna ges numera i ett vackert hus på Kungstensgatan 45. Läs mer om Christina på christinastielli.se