Den här gången bokade jag in mig på en helgkurs i drejning.

Så blev det inte riktigt såklart. För det första var jag på kurs med min mamma och moster, inte en man i bar överkropp. För det andra, dreja är svårt, riktigt svårt. Inte i den bemärkelsen att man inte klarar av det alls och att det bara förblir en lerklump som jag trodde. Svårigheten ligger i att lyckas forma klumpen till det man hade tänkt sig. Jag fick snart inse att det får bli vad det blir de här första gångerna, men även det är en häftig känsla att få se vad som växer fram. En överraskning varje gång! Och ett par skålar fick jag faktiskt till även om de är långt ifrån perfekta. Det tog många försök och var tålamodsprövande.
Min mamma däremot visade sig ha en talang för detta och lyckades till och med göra en riktigt fin tekopp.
Tror nog att det var hon som fick Patrick Swayzes ande bakom sig inte jag….

Emma Larsson, kursadministratör på Folkuniversitetet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar