Fånga Barcelona med en penna

Tre gånger har jag hållit i den, en skrivarkurs i Barcelona, med själva staden som motiv. Barcelona i sig själv är ovanligt väl lämpad för detta. Varje stadsdel har sin mycket tydliga profil och atmosfär. Nästan som att förflytta sig från stad till stad.
Det som har förvånat mig både innan och efter kurserna är att så få på plats skriver sina reseupplevelser. Visst, vad vet jag, kanske sitter många om kvällen på sina hotellrum och skriver ner intrycken. Men på caféer och i parker kunde man förr i alla fall se vykortskrivarna. De har i vår uppkopplade tid försvunnit. En tid då man bara är ett mobilsamtal från vänner och släkt. Förr: var man i Barcelona så var man i Barcelona och var därmed onåbar.
Och kanske är det där reseupplevelserna skrivs, på bloggar, i facebook.
Men ändå tror jag det inte.
Jag brukar fundera över hur många hundra semesterbilder jag oavsiktligt fastnat på, som en man som går förbi i bakgrunden. För man ser dem ju överallt, semesterfotograferna, som om att fota en plats ger sanningen av upplevelsen.
Men en bild är en bild. Hur får man med dofterna på en bild? Ljuden, smaken av tapaslunchen du just åt?
Inte alls. Men i en text, ett resebrev, för sig själv eller andra, kan man få med allt det där som inte går att fånga på bild – dofter, ljud, smaker, tanker, känslor – helt olika för alla resenärer.
Just detta är min erfarenhet: jag släpper ut elever på samma torg. Och alla kommer tillbaka med helt olika texter, de noterade helt olika intryck. På något sätt är det så mycket friare än foton. Det är i alla fall min övertygelse att bilder skulle vara mer lika.
Så varför? Detta är gåtan. Varför ser jag inte på varje torg i Barcelona, folk med block och penna istället för kamera?






Erik Grundström, författare och huvudlärare på Skrivarakademin