Beroendeframkallande verksamhet

En av mina keramikdeltagare utbrast en dag: ”Det borde utgå en varning innan man börjar på en keramikkurs: VARNING! STARKT BEROENDEFRAMKALLANDE!”
Hon fortsatte med inlevelse: ”Jag borde stämma Folkuniversitetet, för att jag har drabbats av något så beroendeframkallande!” Hennes ton var mycket hjärtlig, kanske jag ska tillägga, hon var i det närmaste euforisk över att få uppleva detta beroende.

Och hon är inte ensam om detta. Jag vågar påstå att nästan alla som börjar en keramikkurs hos oss, på ett ganska tidigt stadium känner att hit vill man komma fler gånger. Många deltagare har gått keramikkurser hos oss i 15 år, eller mer! Därmed inte sagt att nybörjare inte har en given plats på våra kurser, för det har de verkligen. Det är lika roligt varje gång det kommer nya ansikten, och det går tidigt att märka när beroendet sätter in...

Jag tror att just materialet lera är något som kan tilltala precis alla typer av människor. Det är något väldigt direkt och konkret med lera som gör det enkelt att tycka om den. Inte heller finns något annat material som är så formbart. Från en oformlig klump lera kan du med bara dina händer som verktyg, förändra den till nästan vad som helst. Sedan tror jag att det ligger i vår mänskliga natur att känna stor tillfredsställelse över att få skapa något med våra händer. Det märks tydligt bland våra deltagare, oavsett bakgrund, ålder och kön. Glädjen och fascinationen över leran, är stor och gemensam.

På ett sätt är nog annars keramik det mest omoderna man kan syssla med. När det inom alla områden sker stora tekniska utvecklingar har det, när det kommer till lera, inte hänt mycket sedan stenåldern. Vilket är en rätt skön tanke kan jag tycka. Det betyder att det är en "trend" som har hållit i många många år redan, och som kommer att fortsätta leva vidare. Tittar man på tidiga lerföremål ser man att de inte enbart har en praktisk funktion, utan att de dekorerades och utformades på kreativa sätt som vittnar om ett lustfyllt förhållningssätt till materialet.

Kanske är det därför särskilt beroendeframkallande för oss nutida människor, där vi lever med så mycket teknik, information och stress, att få uppslukas av ett så jordnära material som låter sig formas av våra bara händer, och vår egen fantasi.

Det går liksom inte att låta bli att gilla detta!

Åsa Blixt, keramiklärare på Folkuniversitetet