måndag 6 september 2010

Aldrig förut har jag varit en så bra lärare som jag var idag!

Visst är jag en uppskattad cirkelledare här på Skrivarakademin sedan sex år tillbaka, och visst får jag mycket beröm och bekräftelse från både kollegor och kursdeltagare.

Och ändå hände något idag som blev ett lyft!

Skrivarlinjen som vi har här i huset, är tvåårig och går på heltid. Blandningen av elever är stor. Yngre och äldre, män och kvinnor. Olika bakgrund i arbetslivet. Många skiftande erfarenheter som man tar med sig i den underbara processen att under två år få ägna sig åt det man brinner för mest: sitt kreativa skrivande.

Nåväl. I dag skulle vi ha vår allra första textgenomgång i grupp. Den lite pirriga känslan att låta personer man känt i enbart två veckor få läsa och kommentera det som man har skrivit. Tycka till, vända på, analysera. Det krävs en stor portion mod för att kasta sig ut i ett sådant äventyr!

Det blev en fantastiskt givande förmiddag! Många nya begrepp introducerades och gicks igenom med utgångspunkt i deltagarnas egna skönlitterära texter. Vad är melodram? Vad är katharsis? Vem var Pygmalion? Vad betyder tidsperspektiv, egentligen?

Konkreta exempel gav luft under vingarna åt teoretiska begrepp.

Oj, vad vi lyfte!

Mitt eget blygsamma bidrag då? Varför var jag som bäst i morse?

Därför att jag ställde bra frågor. Frågor som stimulerade deltagarnas nyfikenhet. Dialog - som verktyg för kunskap. I såna här stunder älskar jag mitt jobb.





Inga-Lina Lindqvist, författare och lärare på Skrivarakademin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar