Därför kan jag räta på ryggen

Förra måndagens valresultat gav många av oss på Kungstensgymnasiet en molande oroskänsla i magen. Den täta grå dimman som svepte in stockholmsmorgonen var en symbol för uppgivenheten vi kände inför att ett högerpopulistiskt parti nu finns representerat i vår riksdag.
Det som gjorde mitt hjärta lättare den dagen, var att möta våra elever. Många av dem var också frustrerade och uppgivna. De kände också att dimman smög alltför nära inpå. De diskuterade högljutt på rasterna hela dagen och resten av veckan. Jag som lärare funderade först på om vi skulle vika lektionerna åt att diskutera saken, men beslutade att det bästa jag kunde göra var att låta undervisningen fortgå. Främlingsfientlighet och intolerans växer sig starka i mörkret. Kunskap är det ljus som skrämmer bort dem. Min viktigaste insats förra veckan, denna vecka och alla veckor är att låta mina elever lära, reflektera och utifrån sina nya kunskaper formulera egna åsikter och tankar.
Just det tror jag är gymnasieskolans viktigaste uppdrag. Ungdomar som har kunskaper och analysförmåga, sväljer inte oreflekterat enkla lösningar på svåra problem. Jag rätar på ryggen i vetskapen om att våra elever får de redskapen.

Cecilia Düringer, Kungstensgymnasiets lärare i svenska, historia och kultur- och idéhistoria

Kan Folkuniversitetet mota främlingsfientlighet?

Tankar som snurrar i mitt huvud just nu: Kan kunskap mota främlingsfientlighet och trångsynthet? Vilken roll kan folkbildningen och Folkuniversitetet spela? Vilken typ av kunskap är det som saknas när man tror att svenska högtider som midsommar och jul är hotade i dagens Sverige?

”Folkbildningen innebär möten mellan människor. Möten är det enskilt viktigaste vaccinet mot fördomar som är grundade på rädsla och okunskap. Därför är folkbildningen bra för svensk demokrati”.

Citatet kommer från en artikel i Folkuniversitetets tidskrift och beskriver ett fotoprojekt på Fotoskolan STHLM. Bakom projektet låg Folkbildningsförbundet och syftet var att illustrera folkbildningen som mötesplats för människor med olika bakgrund, intressen och åsikter.

På Folkuniversitetet möts personer med olika bakgrund på en mängd olika kurser och föreläsningar. Men i ljuset av valresultatet kan man undra om det här räcker för att stötta vår demokrati. Behöver vi kanske arbeta mer aktivt med kunskapsförmedling runt invandring, flyktingpolitik och integration?

Vilka kurser och föreläsningar inom det här området tycker du saknas i vårt utbud?

Läs artikeln om Fotoskolans projekt: http://issuu.com/Folkuniversitetet/docs/folkuntidskrift_nr_2_2010






Karl Lindemalm, huvudlärare i svenska och projektledare för Swedex B2, Folkuniversitetet

Alla jobbcoacher är inte helande flumterapeuter i batiktröjor

På söndag går Sverige till val och den titt som tätt ifrågasatta jobbcoachningen är en av de insatser som absolut kan påverkas av utgången. Eftersom jag själv jobbar med detta vill jag försöka ge en lite mer nyanserad bild av denna verksamhet än den som ges i media med jämna mellanrum.

Coachning blandas ibland ihop med situationer där en person ger en annan person expertråd och svar på hur den andra personen ska gå tillväga för att uppnå sina mål. Detta är inte coachning. Coachning inkluderar inte den givna lösningen på ett problem utan innebär att coachen hjälper personen att lösa problemen på egen hand. Med andra ord, våra coacher ställer inte några diagnoser på människors ”livskurser” eller något annat flummigt sätt att uttrycka detta.

I kritiken framförs jobbcoacher som lycksökare, parasiter och lurendrejande outbildade flumcoacher. Självklart finns dessa, inget snack om saken. Men oseriösa aktörer finns på alla marknader. Vem minns inte Regeringskansliets städbolag som hade svart arbetskraft?

Att olika medier skriver om flumcoacher är helt naturligt, det ligger i deras uppdrag att granska. Jag vill också tro att just denna typ av reportage i olika former bidrar till att flumcoacher och lycksökare rensas bort och ger alla seriösa företag och konsulter lugn och ro att göra det de är bra på: Att stötta människor till att komma vidare och skaffa ett arbete eller börja studera. Man måste också komma ihåg att detta är en ny marknad och den kommer saneras genom kritiskt granskande reportage och Arbetsförmedlingens kvalitets- och leveranskontroller.

Vad jag dock vill säga med allt detta är: Dra inte alla över en kam. Tro inte att alla jobbcoacher är helande flumterapeuter i batiktröjor som pratar om att låta din ängel vägleda dig.
Jag vet att det både på Folkuniversitetet och hos många andra företag finns ett stort antal medarbetare (Jobbcoacher) som är professionella och som har hjälpt många människor. Att dra deras kompetens och stolthet över sitt arbete i skiten tänker inte jag ta utan att bita ifrån. Jag tänker inte heller ta några påhopp på alla seriösa företag som gör ett bra arbete utan att ifrågasätta hur skattepengar används generellt vid upphandling oavsett vad som upphandlas. Låt jobbcoachningens vara eller icke vara bli ett vara, men fortsätt granska och ställa krav på alla inblandade parter!

Daniel Borgman, Folkuniversitetets utvecklingsenhet

Aldrig förut har jag varit en så bra lärare som jag var idag!

Visst är jag en uppskattad cirkelledare här på Skrivarakademin sedan sex år tillbaka, och visst får jag mycket beröm och bekräftelse från både kollegor och kursdeltagare.

Och ändå hände något idag som blev ett lyft!

Skrivarlinjen som vi har här i huset, är tvåårig och går på heltid. Blandningen av elever är stor. Yngre och äldre, män och kvinnor. Olika bakgrund i arbetslivet. Många skiftande erfarenheter som man tar med sig i den underbara processen att under två år få ägna sig åt det man brinner för mest: sitt kreativa skrivande.

Nåväl. I dag skulle vi ha vår allra första textgenomgång i grupp. Den lite pirriga känslan att låta personer man känt i enbart två veckor få läsa och kommentera det som man har skrivit. Tycka till, vända på, analysera. Det krävs en stor portion mod för att kasta sig ut i ett sådant äventyr!

Det blev en fantastiskt givande förmiddag! Många nya begrepp introducerades och gicks igenom med utgångspunkt i deltagarnas egna skönlitterära texter. Vad är melodram? Vad är katharsis? Vem var Pygmalion? Vad betyder tidsperspektiv, egentligen?

Konkreta exempel gav luft under vingarna åt teoretiska begrepp.

Oj, vad vi lyfte!

Mitt eget blygsamma bidrag då? Varför var jag som bäst i morse?

Därför att jag ställde bra frågor. Frågor som stimulerade deltagarnas nyfikenhet. Dialog - som verktyg för kunskap. I såna här stunder älskar jag mitt jobb.





Inga-Lina Lindqvist, författare och lärare på Skrivarakademin