Mat i litteraturen väcker känslorna till liv

Litterära karaktärer är inte levande på riktigt. Ändå äter de hela tiden. Varför?
Någonting driver oss författare till att gång på gång släpa karaktärerna till bords och trycka i dem mat. Poliskommissarierna slukar pizzor. Hjältinnorna i chick-litromaner fikar oavbrutet. Klassikerna dukar upp långbord.
Ida Linde är författare till bland annat den prisade prosalyriska ”Om jag glömmer dig blir jag en annan” – och lärare hos oss på Skrivarakademin. Jag frågar henne VARFÖR och NÄR hon väljer att mata sina karaktärer. Hon svarar att nyckelorden är gemenskap och makt. Maten är det folk samlas kring, och maten kan vara en arena för maktkamp.
Det låter vettigt, och praktiskt. Författaren behöver bara ställa mat på bordet, så kommer karaktärerna, med sina smaklökar, sitt bordskick, sina vanor och ovanor. Rödluvan bär på en sedlig korg med bröd och vin, vargen törstar efter blod.
Men matens vardaglighet kan också bli en stilistisk fälla, ett sätt för författaren att koppla av. Tänk på alla kaffeklunkar som svenska romankaraktärer tar, i tid och otid. Berättelsen går på tomgång en stund samtidigt som en skicklig imitation av vardagen pågår framför läsaren.
Men det kan också visa sig om hundra år att det var kaffekoppen som var den svenska romankonstens heliga graal.
Maten är rit, maten är psykologi, maten är klass.
Marika King, före detta elev på Skrivarakademin, låter lägre medelklass i glesbygd äter fläskgryta med ris i sin romandebut ””, medan finanseliten äter hälleflundra med gåslever, helst i London.
Precis som i verkliga livet – och ändå inte.
Skillnaden är tiden. I verkligheten är maten en tidstjuv. Det tar tid att handla hem varorna och bereda dem, och de flesta måltiderna slukas i ett nafs utan vidare åthävor.
I romanerna däremot är maten en tidsbesparande åtgärd för den hårt arbetande författaren. Maten bjuder på intrigen, dukar fram gestaltningen, serverar konflikterna.
När mina elever drabbas av tillfällig skrivkramp brukar en enkel skrivuppgift, "Beskriv ett matminne", lossa spänningarna. Barndomens bullar eller vuxenlivets parmiddagar - mat väcker känslor till liv.
Själv har jag fastnat i den svenska kaffefällan - och bjuder mina karaktärer på kaffe i tid och otid. Att laga mat till dem har jag inte tid med!





Inga-Lina Lindqvist, författare och lärare på Skrivarakademin