Fransk kultur lockade hit hundratals på Frankofonidagen

Många undrade förmodligen vad som hände i fredags, och det gjorde nästan jag med… Strax innan kl.10 fylldes entréplanen och aulan av frankofiler, ambassadörer och hundratals gymnasieelever från hela Sverige: från Göteborg, Södertälje, Stockholm, och till och med en klass från Arvidsjaur som hade tagit flyget hit! Varför? Jo, de ville vara med och fira Frankofonidagen hos oss. (Internationella Frankofonidagen är en dag tillägnad det franska språket.)
Jag som anordnade dagen hade ingen aning om att så många skulle komma. Det blev ett härligt kaos med blandade åldrar hela dagen. Vi samarbetade med elva ambassader som bjöd på olika konserter (i jazz, afrikanska rytmer och chanson française) och en internationell buffé med smaker från den fransktalande världen. Under dagen fick vi också lyssna på en föreläsning om ”rap och det franska språket” och det var prisutdelning för Frankofonitävlingen 2010. Jag är jätteglad över att så många ville ta del av den franska kulturen runt om i världen. UR var också med och visade sina pedagogiska medel för entusiastiska elever. Det var en kul dag fylld av kulturell mångfald!

Wendy Mercier, fransklärare på Kungstensgymnasiet

Upptäck oss på film

Det är lätt att bli hemmablind. När man är på samma plats varje dag ser man till slut inte hur det faktiskt ser ut runt omkring en. Jag tänker på vår fina byggnad och våra fantastiska lokaler. Som tur är har en kollega gjort en film om just det. Så välkommen in till oss.



PS. För er som aldrig har varit hos oss på Folkuniversitetet i Stockholm finns vi på Kungstensgatan 45, intill Observatorielunden, i ena änden av Drottninggatan. Förutom våra kurser rymmer sekelskifteshuset Kungstensgymnasiet, Skrivarakademin och sex estetiska skolor: Fotoskolan STHLM, Modeskolan, Konstskolan i Stockholm, Arkitekturskolan STHLM, Maskörskolan samt skolan för Silversmide och smyckesdesign. DS.







Kristina Rozenbeek, webbreporter Folkuniversitetet

Mat i litteraturen väcker känslorna till liv

Litterära karaktärer är inte levande på riktigt. Ändå äter de hela tiden. Varför?
Någonting driver oss författare till att gång på gång släpa karaktärerna till bords och trycka i dem mat. Poliskommissarierna slukar pizzor. Hjältinnorna i chick-litromaner fikar oavbrutet. Klassikerna dukar upp långbord.
Ida Linde är författare till bland annat den prisade prosalyriska ”Om jag glömmer dig blir jag en annan” – och lärare hos oss på Skrivarakademin. Jag frågar henne VARFÖR och NÄR hon väljer att mata sina karaktärer. Hon svarar att nyckelorden är gemenskap och makt. Maten är det folk samlas kring, och maten kan vara en arena för maktkamp.
Det låter vettigt, och praktiskt. Författaren behöver bara ställa mat på bordet, så kommer karaktärerna, med sina smaklökar, sitt bordskick, sina vanor och ovanor. Rödluvan bär på en sedlig korg med bröd och vin, vargen törstar efter blod.
Men matens vardaglighet kan också bli en stilistisk fälla, ett sätt för författaren att koppla av. Tänk på alla kaffeklunkar som svenska romankaraktärer tar, i tid och otid. Berättelsen går på tomgång en stund samtidigt som en skicklig imitation av vardagen pågår framför läsaren.
Men det kan också visa sig om hundra år att det var kaffekoppen som var den svenska romankonstens heliga graal.
Maten är rit, maten är psykologi, maten är klass.
Marika King, före detta elev på Skrivarakademin, låter lägre medelklass i glesbygd äter fläskgryta med ris i sin romandebut ””, medan finanseliten äter hälleflundra med gåslever, helst i London.
Precis som i verkliga livet – och ändå inte.
Skillnaden är tiden. I verkligheten är maten en tidstjuv. Det tar tid att handla hem varorna och bereda dem, och de flesta måltiderna slukas i ett nafs utan vidare åthävor.
I romanerna däremot är maten en tidsbesparande åtgärd för den hårt arbetande författaren. Maten bjuder på intrigen, dukar fram gestaltningen, serverar konflikterna.
När mina elever drabbas av tillfällig skrivkramp brukar en enkel skrivuppgift, "Beskriv ett matminne", lossa spänningarna. Barndomens bullar eller vuxenlivets parmiddagar - mat väcker känslor till liv.
Själv har jag fastnat i den svenska kaffefällan - och bjuder mina karaktärer på kaffe i tid och otid. Att laga mat till dem har jag inte tid med!





Inga-Lina Lindqvist, författare och lärare på Skrivarakademin

En helt ny värld har öppnat sig

Jag har aldrig sett mig som en kreativ människa när det gäller pyssel och knåp, mina intressen har mer varit fysiska såsom träning och dans. Så när jag fick höra på anställningsintervjun att mitt jobb skulle innebära administration av kurser i konst och konsthantverk, tänkte jag:

- Okej, det låter ju lite halvtrist.

Konsthantverk förde direkt mina tankar till skolans trä- och syslöjd som väl inte var mina favoritämnen direkt. Men nu har jag arbetat som utbildnings-administratör här på Folkuniversitetet sedan september 2009 och jag kan bara säga det att en helt ny värld har öppnat sig för mig! Jag har upptäckt en sida hos mig som jag inte visste fanns och jag vill gå ALLA våra kurser. Jag känner att min sektion ”Konst och Konsthantverk” är överlägset den mest spännande och mest inspirerande. Konsthantverk, har jag nu fått lära mig, innefattar bland annat glasblåsning, silversmide, drejning för att nämna några kurser, helt klart långt ifrån slöjdlektionerna i småskolan!

Hittills har jag siktat in mig på smyckeskurser: Silverlera, fusing, skapa med silvertråd, pärlor och stenar. Jag har en hel kollektion hemma nu med egengjorda smycken och känner mig som ett stolt litet barn varje gång jag får visa upp dem för någon i min närhet. En känsla jag inte haft sen jag som liten visade upp ett pyssel som jag hade gjort i skolan för mamma och pappa. Det kanske inte är perfekt, men det är något jag har gjort alldeles själv!

Jag känner att jag från hjärtat kan göra reklam för våra kurser till mina vänner och familj. Nästa kurs jag ska gå på får jag sällskap av min mamma. Vi ska gå en helgkurs i Betong och göra krukor och fat till balkong och trädgård. Vi har redan visioner om vad vi ska göra för fint inför sommaren och ser fram emot att få umgås en hel helg och samtidigt göra något nytt och spännande!

Som sagt en helt ny värld har öppnat sig för mig och jag längtar efter att få upptäcka den steg för steg – kurs för kurs!






Emma Larsson, kursadministratör på Folkuniversitetet