Mer svenska ger mer harmoni

I femton år har jag jobbat som lärare i svenska som främmande språk. Alla som lärt sig ett språk vet att studier och praktik måste gå hand i hand för att inlärningen ska bli effektiv. Det borde ju vara en enorm fördel att befinna sig i Sverige när man vill lära sig svenska, eftersom man får möjlighet att använda språket. Men tyvärr är det inte alltid så. Ett exempel: häromdagen var jag och min lärarkollega som är född i England, på ett bageri. Följande scen utspelades:

- Vad får det lov att vara?
- En hallon- och citronkrans, tack!
- Your swedish is perfect!

Jag blev så paff att jag inte kom mig för att fråga expediten VARFÖR hon svarade på engelska. Min kollega förebrådde sig för att hon inte hade låtit ”tillräckligt självsäker” när hon beställde. Själv var jag som sagt förvånad och förbluffad. Nog visste jag att det var svårt att få chans att tala svenska men inte att det var SÅ svårt.

Låtsas att du inte kan engelska
Mina kursdeltagare har ofta beklagat sig över svenskarnas ovilja att prata svenska och deras tendens att så snabbt som möjligt glida över till engelska om ett samtal trots allt börjar på svenska. Min enda idiotsäkra rekommendation till de som vill lära sig svenska är att helt enkelt låtsas som om de inte kan engelska.

Men varför är det så här? Jag har gjort en informell undersökning och fått lite olika svar. Vissa tycker att det är ”enklare”, ”går snabbare” eller ”är viktigt att det inte blir missförstånd”. Andra tycker att ”det är svårt att skämta på svenska” eller ”att det är ohövligt att tvinga någon att tala svenska”. Jag tror att mycket handlar om att vi svenskar ogillar trassel och obekväma situationer. Synd bara att denna vilja att upprätthålla universums harmoni ska gå ut över alla som vill lära sig vårt språk.

Visst är det jobbigt med missförstånd, med samtal utan skämt och med personer som inte kan uttrycka sin personlighet på svenska. Att tvinga någon att tala svenska känns inte heller kul. Och visst finns det tillfällen där engelska eller något annat språk måste användas för att lösa praktiska situationer eller reda ut missförstånd till exempel på en arbetsplats. Men med lite mindre harmoni och lite mer trassel så kommer Sverige att bli ett mer svenskspråkigt och, i långa loppet, lyckligare samhälle.

Här är några tips …

… till dig som möter personer som lär sig svenska:
OM det blir missförstånd, upprepa det du sagt tre gånger LÅNGSAMT istället för att direkt omformulera dig eller byta till engelska.
Ha tålamod.
Tala inte högre.
Om inte detta funkar, försök att omformulera dig.
Funkar inte det heller kan du i sista hand försöka med något annat språk.

… till dig som lär dig svenska:
Låtsas att du inte kan engelska.
Det är omöjligt att tala svenska med alla hela tiden.
Välj därför ut några personer och några situationer att prata svenska i:
killen i kiosken på morgonen, kollegorna i fikapausen eller när du hämtar barnen på dagis.

Om alla skulle följa mina tips skulle Sverige bli mer svenskspråkigt och mer harmoniskt..






Karl Lindemalm, huvudlärare i svenska, Folkuniversitetet

Var är alla ni killar??

Det är bråda dagar här på Folkuniversitetet, den mest intensiva perioden på hela året. Anmälningar till alla våra kurser väller in. Timme för timme ser vi hur kurserna fylls på. Och allt är som vanligt även denna höst, trots svininfluensa och lågkonjunktur. Det är mest KVINNOR som anmäler sig. ”Kunskap förändrar” säger vi i höstens kampanj. Omöjligt blir möjligt, oroligt blir roligt, olustigt blir lustigt. Ja det finns alla möjliga o:n som vi tror kan suddas ut genom att gå en kurs. Och det är alldeles uppenbart att det framför allt är kvinnor som vill förändras och få bort sina o-spöken. I genomsnitt är 75 procent av alla kursdeltagare kvinnor. På många kurser går det nästan bara kvinnor. Kanske inte så förvånande om man tror att vi bara erbjuder traditionellt ”kvinnliga” kurser i sömnad, keramik och skulptur. Men även på våra kurser i data, språk och ekonomi är det en förvånansvärd stor obalans till kvinnornas fördel. Ta till exempel kursen Bokföring och redovisning med data som startade härom veckan – tolv deltagare varav en man. Eller HTML grund som går igång i dagarna – en man i en grupp av totalt åtta. En endaste man på respektive kurs!

Jag har förstått att det här är en erfarenhet som vi delar med de flesta andra utbildningsföretag och det har fått mig att fundera. Vill inte ni män förändras? Åstadkommer ni förändring på något annat sätt? Eller är det rentav så att ni inte behöver förändras? Jag leker också med tanken att hela vårt utbildningssystem har en avskräckande effekt på många män och att det skapar en föreställning om att män helst skaffar sig kunskaper och färdigheter på andra sätt än genom att gå kurs.

Hur som helst – min personliga uppfattning är att vår verksamhet skulle må bra av fler manliga deltagare. Inte främst för att ge våra kvinnliga deltagare en möjlighet till spännande manliga möten (även om det säkert finns en och annan kvinna som hoppas på just sådana möten när de anmäler sig på kurs…) utan för att kurser med en bra mix av både män och kvinnor blir mer dynamiska, får bredare perspektiv och blir roligare!

Och kanske också för att jag tror och hoppas att även ni män vill förändras.






Eva Arnek, avdelningschef på Folkuniversitetet