Intervju med Tiina Rosenberg

Tiina Rosenberg är professor och verksam inom teater, film- och genusvetenskap. Hon har blivit något av en frontfigur inom queerrörelsen i Sverige och är också författare till flera böcker i ämnet.

Som en del av Stockholms universitets Queerseminarium gästar Tiina Folkuniversitetet för en föreläsning om queer i teori och praktik. Vi passade på att ställa några frågor till henne.

Vad kommer du att prata om i din föreläsning?
Jag talar om queerteorins historia, nutid och om visioner för framtiden.

Vilken roll har begreppet queer i dagens samhälle?
Ordet har blivit bekant och används ofta. Man kan säga att queerordet blivit populärt. Då kan det vara bra att veta lite mer om queerteori och queeraktivism.

Berätta lite om din forskning just nu?
Jag skriver på en ny bok om feminist aktivistisk konst - främst scenkonst - i Sverige. Sedan håller jag på med ett projekt om feministisk aktivism i Tyskland. Queerteori och queeraktivism ingår i båda projekten.

Vad är det som driver dig i det du gör?
Jag är intresserad av social rättvisa i bred mening, framför allt feministiska och sexualpolitiska frågor, men även mer allmänpolitiska frågor om rättvis fördelning av samhällets resurser. Jag intresserar mig för solidarisk fördelningspolitik och antidiskriminering. Så kan man sammanfatta det.

Mer om Tiina Rosenberg:
Tiina Rosenberg är professor i genusvetenskap vid Lunds universitet och docent i teatervetenskap vid Stockholms universitet. Hon har gett ut flera böcker om scenkonst, feminism och queeteori. Hennes senaste bok är Bögarnas Zarah: diva, ikon, kult (2009).

”Jag valde inte dansen, det var dansen som valde mig”

Det säger Daniel Rörström, danslärare på Balettakademien. Sedan flera år tillbaka arbetar han som professionell dansare, men han är även koreograf, pedagog och koordinator för Balettakademiens BA Street satsning. Daniel har frilansat med bland annat med dansgruppen Bounce och koreograferat popartister som till exempel E.M.D. En gång i tiden gick han själv på Balettakademien i Stockholm, men numera undervisar han främst i hip hop.

- Balettakademien var den enda möjliga vägen för mig och den skola jag kände till som hade den utbildning jag ville gå. Jag hade aldrig dansat jazz eller balett tidigare, men jag kom in på utbildningen och på den vägen är det.

Har du några tips till den som vill bli professionell dansare?
- Träna, träna och träna. Det är det som gör att du blir bra. Man måste träna varje dag för att behålla teknik och kroppsmedvetenhet. Men jag rekommenderar också att gå en utbildning så att du får kontinuerlig träning och blir bred i dina stilar, ta klasser i allt från balett eller flamenco till gymnastik och yoga oavsett vad du har för huvudstil i bagaget. Var dansare främst och testa allt.

Själv har Daniel dansat sedan han var fyra år och länge var det lindy hop som gällde. Det kan låta långt ifrån de dansstilar han idag främst förknippas med.

- Men allting hänger ihop, säger Daniel.

Daniel undervisar dansare i alla åldrar, från barn till proffs. Han försöker lära sina elever dansens historia och hur bra det är att lära sig olika dansstilar, för att se sambandet och förstå var dansen har sitt ursprung. Det var egentligen genom lindy hop som Daniel fick kunskapen om dansens historia och hur lindy hop hör ihop med dagens hip hop.

- Stepp ligger mig fortfarande varmt om hjärtat, annars är boogaloo/popping en av mina favoritstilar som jag skulle vilja bli bättre på.

Vad är det bästa med att undervisa i dans?
- Jag vill inspirera och allmänbilda mina elever inom dans. Till exempel att hip hopen är en blandning av gamla och nya dansstilar och var den har sitt ursprung. Jag försöker hela tiden hitta bilder, böcker, filmer och annat som jag kan visa för mina elever för att de ska bli inspirerande och se vad man själv kan göra då dansen utvecklas hela tiden.

BA Steet Battle har funnits i omkring 4 år, och växer för varje år. I höstterminens tävling var det 60 deltagare och en stor publik (som bara kommer för att titta). I år tävlande man i stilarna popping, locking, house, new style och hip hop.

- Vi fyllde hela Scen Studio Fyra i år! Alla var välkomna, den yngsta battlaren var bara sex år och både proffs och nybörjare är med och dansar. Det är bra att man som dansare lär sig att improvisera och att battla, det är en del av hip hop och danskulturen. Det är också viktigt att våra elever är med och lär sig detta. Det var ju så som dansen uppstod, i vardagsrum och på gatorna, man dansade med och mot varandra.

Idag kommer det också nya stilar hela tiden, men för att de ska komma hit så behövs det att någon lär sig, tar det till Sverige och börjar undervisa andra. Under höstens BA Street Battle hölls till exempel Sveriges första showcase i krumping. En streetdans stil som nu börjat komma till Sverige i sin rätta form. Den 12 februari nästa år kommer Mario Perez Amigo till Balettakademien för att hålla en workshop i just krumping.

- Häromdagen såg jag en film med några killar som dansar djunggle movement, en animations och popping dansstil där de inspirerats av djur. De rörde sig som gorillor. Man kan göra vad man vill med dansen och hitta sin egen stil. Det är det som är så underbart med vår konstform.

Vad är det som inspirerar dig till att dansa?
- Just nu är det mina barn och min fru som jag inspireras mest av. Nu är det för dem som jag dansar.

Engelbrekt och hans vänner älskar film

Engelbrekt Krantz och hans vänner älskar att hålla på med film. För ett år sedan startade de en studiecirkel på Folkuniversitetet för att kunna jobba mer intensivt med olika filmprojekt. Deras film I Gladom premiärvisades vårvintern 2010 på Vasateatern.

3Flig Film består av de forna klasskompisarna Max Donatello, Samuel Wiveson, Anton Lundqvist, Lorentz Tovatt, Engelbrekt Krantz och Sami Obaid (ej med på bild). Deras film I Gladom visades på Vasateatern den 14 januari.

Det hela började egentligen som ett skolprojekt år 2006, när Engelbrekt och hans kompisar gick första året på gymnasiet. De skulle redovisa Dostojevskijs bok Brott och Straff, och valde att göra en film istället. Nästa år gjorde de ännu en film, med självskrivet manus, och så har det rullat på. Nu kallar de sig 3Flig Film och arbetar parallellt med två projekt, en långfilm åt det humoristiska hållet med olika sketcher, och så filmen I Gladom, ett relationsdrama där de spelar sig själva. Filmen baseras på en novell av Anton Lundqvist och handlar om ett grabbgäng i gymnasiet som får i uppdrag att spela in en film. En av killarna blir utanför och retas och trilskas och tänjer på vänskapsbanden. Till slut spårar det ur.

- Filmen spelar mycket på grabbars osäkerhet gentemot varandra. Själva inspelningen är det roligaste, när vi jobbar intensivt med varandra. Trots att vi känner varandra väl kommer vi ännu närmare varandra då, säger Engelbrekt Krantz.

En imponerande skaparglädje och kompisanda finns hos Engelbrekt och hans fem vänner. De träffas några gånger i veckan på ett café eller hemma hos varandra för att ägna sig åt sin favorithobby. För att vara så effektiva som möjligt försöker de fördela arbetsuppgifterna så att var och en kan bidra med sin expertis. Anton till exempel är bäst på redigering och Engelbrekt är bra på ljudbearbetning.

- Vi tycker att det funkar jättebra med att ha en studiecirkel. Vi är glada för allt stöd vi kan få. Eftersom många av oss är studenter har vi ingen direkt budget, utan vi har fått låna utrustning och rekvisita och filmat det mesta med en familjekamera. Det som är bra med studiecirkeln är att det är så flexibelt och så skapar det ett engagemang hos oss att jobba mot ett mål, säger cirkelledaren Engelbrekt.

Den 14 januari 2010 visades I Gladom för familj och vänner på Vasateatern. Inför visningen hade de intensiva dagar med att klippa färdigt filmen. De har också haft tekniska problem med två hårddiskar som de har varit tvungna att lämna in för reparation. Men de hann..

- Vi har kommit till en högre nivå nu. Helst skulle vi vilja hålla på med film på heltid, men vi tar ett projekt i taget så får vi se hur det går. Jag vill gärna lära mig ännu mer och kanske gå en kurs i dramaturgi, säger Engelbrekt.

Från modell till designer

Karin Säby bytte modellkarriären mot sömnadsstudier på Folkuniversitetet. Idag, drygt tio år senare, är hon en framgångsrik modedesigner med eget varumärke. Men resan dit har inte alltid varit lätt.

- Jag har varit enormt envis och målmedveten. Man måste tro på sig själv och våga misslyckas. Det är ett tufft arbete att designa kläder och många tekniska problem ska lösas på vägen, säger Karin Säby med eftertanke.

Hemma i Karins vindsvåning på Södermalm hänger den senaste kollektionen på en stång: Välskräddade klänningar, kappor och toppar i siden och ull, genomarbetade detaljer med runda, bulliga former som får en att tänka på mumintroll. Romantiskt, kvinnligt och teatraliskt på samma gång. Här har hon sitt hem, sin syateljé och här presenterar hon också sina kläder för inköparna.

Klädintresset har alltid funnits. Idén att designa egna kläder föddes på catwalken när hon visade kläder skapade av Ralph Lauren, Sonia Rykiel och Yves Saint Laurent. Efter fem års arbete som modell i bland annat New York, Paris och Milano, med långa flygresor var tredje dag, längtade Karin hem. Hon anmälde sig till en utbildning på Folkuniversitetet, det som motsvarar dagens ettåriga designutbildning på Modeskolan.

- Jag lärde mig allt om sömnad och mönsterkonstruktion. Det var högt tempo och alla i klassen var väldigt motiverade. När kursen var slut ville många fortsätta, därför erbjöds vi att gå en tredje termin där vi fick lära oss göra en egen kollektion.

Karin prövade sig fram, ritade, klippte och sydde mycket. Ett tag praktiserade hon på ett företag som tillverkar stickade plagg, och började sedan själv sticka sjalar och ponchos i mohair. Det blev en omedelbar framgång, som mest hade hon hjälp av sju stickerskor. Hon sydde också kavajer och klänningar med siden intovat i ull. Tyvärr blev situationen ohållbar eftersom tiden gick åt att producera i stället för att utveckla nya produkter. I stället startade Karin tillsammans med forna kurskamraten Sofia, från Folkuniversitetet, företaget SäbyNorbeck. Tillsammans gjorde de en damkollektion, som sedan såldes på bland annat Nitty Gritty i Stockholm. Efter det samarbetet valde Karin att gå sin egen väg och grundade varumärket Säby, vilket blev en fullträff. Kläderna säljs sedan två år i butiker i Sverige, Norge, Danmark och Spanien och har idag aldrig sålt bättre.

- Den skapande processen pågår hela tiden. Jag jobbar parallellt med tre kollektioner och det är mycket att tänka på. Tyvärr är det nästan alltid tidsbrist och det kan vara frustrerande när jag behöver sitta i lugn och ro och tänka ut mönster. Men jag är disciplinerad och tar inte paus förrän jag stupar.

Karin vill skapa kläder som folk trivs i, som de känner sig starka och fina i. Visst är det ett hårt jobb, men det är också roligt, tycker hon. Särskilt när hon får positiva kommentarer från folk som bär hennes kläder eller när hon får vara med på modevisningar och plåtningar. Däremot skulle hon gärna slippa säljandet, att behöva jaga inköpare och övertala dem att köpa. Det kan låta konstigt, men trender är något Karin undviker. Istället satsar hon på hållbarhet, bra passform och hög kvalitet ur alla aspekter.

- Jag får inspiration av allt jag ser och upplever. Det kan vara en detalj på en tekopp som jag kan använda i min design. När jag har fått upp produktionsvolymen skulle jag gärna vilja designa väskor och skor och kläder för män. Drömmen är att få sälja i New York, där allting började. Men allt får ta sin tid.

Fakta Karin Säby
Familj: son och sambo
Yrke: modedesigner
Förebild: modedesignern Vivienne Westwood, för att hon lyckats stå ensam och stark i en mansdominerad värld
Oanad talang: Kan hoppa fallskärm
Önskekurs: navigering eller avancerad mönsterkonstruktion på data

Fotograf: Louise Enhörning

Kampsport väckte språkintresset

Roger Friberg har alltid varit fascinerad av samurajer och den japanska kulturen. Intresset steg när han började på kendo – en slags japansk fäktning. Därför tog han steget och började läsa japanska på Folkuniversitetet.

Det är väldigt spännande att inse hur svårt språket är, men ändå enkelt. Jag gillar det avskalade i japanskan, att man klipper bort onödiga ord. Till exempel säger man kort och gott ”Roger är” istället för ”Jag heter Roger”. Men grammatiken är svår, den är helt annorlunda mot den svenska och engelska som jag är van vid, säger Roger Friberg entusiastiskt.

Han drömmer om att få bosätta sig i Japan, att kunna prata vardagligt med en japan i vilken situation som helst, gärna lika flytande som engelskan. Nybörjarkursen i japanska är en bra början. Där har han lärt sig att det finns tre olika skriftspråk: kanji, som är tecken med kinesiskt ursprung, hiragana, som används för att stava inhemska ord och katakana, som används för att stava låneord. Normalt brukar man blanda skriftspråken med romerska bokstäver och västerländska siffror, vilket inte gör det lättare för den som vill lära sig språket. Innan Roger började på Folkuniversitetet hade han laddat ner några gratiskurser från nätet och försökt lära sig japanska via ipoden, men det var inte helt lätt. Det som han lärde sig under ett halvår på gratiskursen lärde han sig på två lärarledda lektioner.

- Det är oerhört värdefullt att ha en infödd lärare. Hon kommer med små tips, säger ”vänta, du måste tänka på respekt, lägg till det här ordet i meningen så blir det mer korrekt”. Hon är väldigt avslappnad, inte alls så strikt och hård som man kan tänka sig att japaner är. Eftersom hon bjuder mycket på sig själv skrattar vi gott i klassrummet.

Det märks att Roger gillar att sitta i skolbänken. Han är lyrisk när han pratar om allt han får lära sig. Just själva lärandet och att få mer insikt i kulturen tycker han är roligast. Intresset för Japan har funnits ända sedan Roger var liten. Allt från urgamla samurajer till modern japansk subkultur som manga och anime, den japanska tecknade filmen. Framförallt gillar han den artighet och respekt som genomsyrar kulturen. För ett år sedan började han träna kendo, en sorts japansk fäktning, som utvecklades från samurajkulturen för länge sedan. Ett par kvällar i veckan klär han på sig sin indigoblå dräkt med höftskynke och magskyddplatta, hjälmen med ribbat stålgaller och stora, tjocka vantar innan han går in till dojon. Med sig har han sitt träningssvärd, en shinai, som är gjord av bambustavar.

- Jag gillar diciplinen, den respektfyllda hierarkin. Kendo är vackert att se på och vackert att utöva. Man bugar inför varandra och respekterar sin motståndare. Vi som tränar kendo blir som en familj. Det blir en speciell samhörighet mellan oss.

Genom kendon har han lärt känna en japansk familj och han har även gått med i svensk-japanska föreningen för att kunna öva sina språkkunskaper.

- Jag vill jättegärna flytta till Japan, men min fru vill inte. Men jag har både släktingar och kendovänner som har flyttat dit, så det finns många att hälsa på.

Fakta Roger Friberg
Familj: Fru och två katter
Yrke: Merchandiser/Vaktmästare på Media Markt
Förebild: Min pappa, för att han alltid har varit en trygg punkt i mitt liv
Oanad talang: Jag har mycket värdelöst vetande till exempel årtal och fakta om olika länder
Önskekurs: Teckning och måleri

Nu är det webben som gäller

Eva Dahlbergs passion för böcker ledde henne till Bonniers bokklubbar. Där jobbar hon sedan drygt tio år tillbaka, numera med webben. För att få inspiration och lära sig skriva mer effektivt gick hon Folkuniversitetets kurs Att skriva för webben.

- Kursen var väldigt kreativ och nyttig. Det var som en tankeverkstad med många praktiska övningar där vi fick tänka fritt och spåna fram olika formuleringar och hitta passande rubriker. Både i grupp och enskilt. Jag önskar bara att det fanns en fortsättningskurs. Jag vill ha mer! säger Eva Dahlberg och skrattar.

Hon berättar att det i början var lite motigt att ta sig till kursen, hungrig och trött efter en hel dag på jobbet. Men den känslan försvann snabbt och efter kursen var hon pigg igen. En sak Eva lärde sig var att man inte måste få till texten vid första försöket utan när man börjar skriva sätter en skapande process igång i huvudet, som gör att man lättare får nya idéer och till slut kan få till en bättre formulering. Det svåraste är om det är ont om tid, vilket alla på kursen fick prova på.

- Vi var tvungna att producera texter på rätt kort tid och det satte press på oss. Det var svårt, men det är ju svårt att skriva. Det skulle vara roligt att jobba på en redaktion, att få sitta och bolla idéer med varandra, då skulle texterna bli bättre.

- Det är så lätt att bli insnöad när man sitter själv och jobbar, därför var det jättebra att få input från andra människor som jobbar med samma sak men i olika branscher.

På Bonniers bokklubbar är Eva innehålls- och säljansvarig för fem olika bokklubbar på webben, bland annat för Bonniers Bokklubb, Månadens Bok och Pocketsmart. Alla fem klubbar har precis fått nytt utseende, något som hon har arbetat hårt med hela hösten. Förutom att se till att webben/webbarna är fräsch och uppdaterad skriver hon korta, säljande texter och sätter lockande rubriker. Skrivandet har alltid funnits i Evas liv, i form av dagböcker, brev och uppsatser. Innan hon började på Bonnier läste hon franska, statsvetenskap och historia på Stockholms universitet. Dessutom pluggade hon franska på Sorbonne i Paris en period. Men nu är det webben som gäller.

- Jag skulle jättegärna vilja lära mig mer om grafisk form på webben, så en kurs i Photoshop eller i webbdesign står högt upp på önskelistan. Jag vill också lära mig mer om hur folk läser webben, hur man bör placera saker på sidan för att fånga läsarens intresse.

I framtiden vill Eva jobba mer med pressinformation och marknadsföring på ett bokförlag. Gärna för Bonnier. En annan dröm är att testa hur det är att jobba på en reklambyrå.

Fakta Eva Dahlberg
Familj: mamma, pappa, tre syskon och sju syskonbarn
Yrke: Web content manager för Bonniers bokklubbar
Förebild: Svågern Alan AtKisson för hans arbete att påverka politiker för en bättre och hållbar miljö här på jorden
Oanad talang: Kan allt om serien Seinfeldt
Önskekurs: Photoshop eller webbdesign samt utveckla skrivandet mera

Musik i medeltida valv

Musikvalven och Folkuniversitetet samarbetar kring kulturprogram inom musik. Sedan våren 2004 har Musikvalven arrangerat konserter i Gamla stans källarvalv. Två entusiastiska musiklärare sköter verksamheten, som även innefattar lokaluthyrning och vinprovningar.

För att fler ska få möjlighet att uppleva kultur samarbetar Folkuniversitetet med olika kulturaktörer, föreningar och enskilda grupper, bland annat Musikvalven, Zita Folkets Bio och Italienska Kulturinstitutet. Fördelen med samarbetet är att Folkuniversitetet tillsammans med grupperna exponerar och sprider evenemang och skapar nätverk. Folkuniversitetet kan även erbjuda grupper inom musik och scenkonst kontakt med en scen.

Ann-Christin Edblad (till vänster på bilden), som är Musikvalvens initiativtagare, är tacksam för all hjälp hon kan få. Visst har hon ett kul men hårt arbete, som innebär en ständig kamp om tiden.

- Det här är inget jobb, det är ett sätt att leva, säger Ann-Christin Edblad.

Trots att hon har lagt många kvällar och nätter på konsertverksamheten har hon inte tappat gnistan. Det hela började år 2003 när Ann-Christin såg en lapp om en ledig lokal på Kåkbrinken i Gamla stan. En brant trappa ned i källaren fanns mäktiga stenvalv från slutet av 1500-talet.

- Lokalen var helt perfekt för att ordna konserter, vi behövde bara bygga upp en scen och sedan kunde Brinken invigas.

Parallellt med sitt arbete som lärare på Roslagens musikskola byggde hon upp Musikvalvet. Spelningar med folkmusik och jazz varvades med kammarmusik. Ett tag var det osäkert om hon skulle få behålla Brinken, eftersom bostadsrättsföreningen ville ha tillbaka lokalen, och då hittade hon Baggen – en annan källarlokal – som tidigare inhyste musikklubben Bobadilla. Till slut stod Ann-Christin med två lokaler. Då bildade hon tillsammans med lärarkollegan Annika Sterner Musikvalven Baggen & Brinken.

- Jag och Annika har arbetat länge med konsertverksamhet för barn och arrangerat många riktigt stora konserter. Vi tycker båda att det här är väldigt roligt. Vårt mål är att vi ska kunna arbeta med konserterna på heltid. Men Musikvalven är fortfarande lite av en "doldis", säger Ann-Christin.

I Musikvalven har det ändå genom åren arrangerats mer än 800 konserter, numera ungefär tre kvällar i veckan. Det har gått upp och ner precis som konjunkturen. Ibland har Ann-Christin varit nära att ge upp. Förutom all tid som krävs kring programmen innefattar verksamheten mycket administration, både bokföring, stimredovisning och restaurangrapporter.

- Det roligaste är att arbetet är så oförutsägbart. Ena dagen får vi telefonsamtal från utländska musiker, andra dagen är det dansare och filmare som ringer. Jag tror att de gillar det lilla formatet, våra mysiga rum, som gör att det blir en nära kontakt med publiken. Och att det är väldigt lätt att dra igång en konsert hos oss.

Ambitionen är att få fler besökare till Musikvalven, därför vidareutvecklas nu konsertverksamheten, samtidigt som det finns en förhoppning om att kunna hyra ut lokalerna mer och erbjuda kulturpaket för företag.

Läs mer om Musikvalven

Faktaruta: Vad är ett kulturprogram?
Till kulturprogram räknas föreläsningar, teater, sång, musik, dans, dramatisk framställning, filmvisning eller utställning som framförs eller visas för publik. Ett kulturprogram ska bidra till att skapa delaktighet, upplevelse och eftertanke och ska pågå i minst 30 minuter. Genom samarbetet kan Folkuniversitetet erbjuda exponering och spridning av evenemang, hjälpa till med att skapa nätverk samt betala viss ersättning för kostnader i samband med kulturprogrammet. Har du ett kulturprogram och vill samarbeta med oss? Eller vill du veta mer? Kontakta oss på 08-789 42 00.