Kampsport väckte språkintresset

Roger Friberg har alltid varit fascinerad av samurajer och den japanska kulturen. Intresset steg när han började på kendo – en slags japansk fäktning. Därför tog han steget och började läsa japanska på Folkuniversitetet.

Det är väldigt spännande att inse hur svårt språket är, men ändå enkelt. Jag gillar det avskalade i japanskan, att man klipper bort onödiga ord. Till exempel säger man kort och gott ”Roger är” istället för ”Jag heter Roger”. Men grammatiken är svår, den är helt annorlunda mot den svenska och engelska som jag är van vid, säger Roger Friberg entusiastiskt.

Han drömmer om att få bosätta sig i Japan, att kunna prata vardagligt med en japan i vilken situation som helst, gärna lika flytande som engelskan. Nybörjarkursen i japanska är en bra början. Där har han lärt sig att det finns tre olika skriftspråk: kanji, som är tecken med kinesiskt ursprung, hiragana, som används för att stava inhemska ord och katakana, som används för att stava låneord. Normalt brukar man blanda skriftspråken med romerska bokstäver och västerländska siffror, vilket inte gör det lättare för den som vill lära sig språket. Innan Roger började på Folkuniversitetet hade han laddat ner några gratiskurser från nätet och försökt lära sig japanska via ipoden, men det var inte helt lätt. Det som han lärde sig under ett halvår på gratiskursen lärde han sig på två lärarledda lektioner.

- Det är oerhört värdefullt att ha en infödd lärare. Hon kommer med små tips, säger ”vänta, du måste tänka på respekt, lägg till det här ordet i meningen så blir det mer korrekt”. Hon är väldigt avslappnad, inte alls så strikt och hård som man kan tänka sig att japaner är. Eftersom hon bjuder mycket på sig själv skrattar vi gott i klassrummet.

Det märks att Roger gillar att sitta i skolbänken. Han är lyrisk när han pratar om allt han får lära sig. Just själva lärandet och att få mer insikt i kulturen tycker han är roligast. Intresset för Japan har funnits ända sedan Roger var liten. Allt från urgamla samurajer till modern japansk subkultur som manga och anime, den japanska tecknade filmen. Framförallt gillar han den artighet och respekt som genomsyrar kulturen. För ett år sedan började han träna kendo, en sorts japansk fäktning, som utvecklades från samurajkulturen för länge sedan. Ett par kvällar i veckan klär han på sig sin indigoblå dräkt med höftskynke och magskyddplatta, hjälmen med ribbat stålgaller och stora, tjocka vantar innan han går in till dojon. Med sig har han sitt träningssvärd, en shinai, som är gjord av bambustavar.

- Jag gillar diciplinen, den respektfyllda hierarkin. Kendo är vackert att se på och vackert att utöva. Man bugar inför varandra och respekterar sin motståndare. Vi som tränar kendo blir som en familj. Det blir en speciell samhörighet mellan oss.

Genom kendon har han lärt känna en japansk familj och han har även gått med i svensk-japanska föreningen för att kunna öva sina språkkunskaper.

- Jag vill jättegärna flytta till Japan, men min fru vill inte. Men jag har både släktingar och kendovänner som har flyttat dit, så det finns många att hälsa på.

Fakta Roger Friberg
Familj: Fru och två katter
Yrke: Merchandiser/Vaktmästare på Media Markt
Förebild: Min pappa, för att han alltid har varit en trygg punkt i mitt liv
Oanad talang: Jag har mycket värdelöst vetande till exempel årtal och fakta om olika länder
Önskekurs: Teckning och måleri

Nu är det webben som gäller

Eva Dahlbergs passion för böcker ledde henne till Bonniers bokklubbar. Där jobbar hon sedan drygt tio år tillbaka, numera med webben. För att få inspiration och lära sig skriva mer effektivt gick hon Folkuniversitetets kurs Att skriva för webben.

- Kursen var väldigt kreativ och nyttig. Det var som en tankeverkstad med många praktiska övningar där vi fick tänka fritt och spåna fram olika formuleringar och hitta passande rubriker. Både i grupp och enskilt. Jag önskar bara att det fanns en fortsättningskurs. Jag vill ha mer! säger Eva Dahlberg och skrattar.

Hon berättar att det i början var lite motigt att ta sig till kursen, hungrig och trött efter en hel dag på jobbet. Men den känslan försvann snabbt och efter kursen var hon pigg igen. En sak Eva lärde sig var att man inte måste få till texten vid första försöket utan när man börjar skriva sätter en skapande process igång i huvudet, som gör att man lättare får nya idéer och till slut kan få till en bättre formulering. Det svåraste är om det är ont om tid, vilket alla på kursen fick prova på.

- Vi var tvungna att producera texter på rätt kort tid och det satte press på oss. Det var svårt, men det är ju svårt att skriva. Det skulle vara roligt att jobba på en redaktion, att få sitta och bolla idéer med varandra, då skulle texterna bli bättre.

- Det är så lätt att bli insnöad när man sitter själv och jobbar, därför var det jättebra att få input från andra människor som jobbar med samma sak men i olika branscher.

På Bonniers bokklubbar är Eva innehålls- och säljansvarig för fem olika bokklubbar på webben, bland annat för Bonniers Bokklubb, Månadens Bok och Pocketsmart. Alla fem klubbar har precis fått nytt utseende, något som hon har arbetat hårt med hela hösten. Förutom att se till att webben/webbarna är fräsch och uppdaterad skriver hon korta, säljande texter och sätter lockande rubriker. Skrivandet har alltid funnits i Evas liv, i form av dagböcker, brev och uppsatser. Innan hon började på Bonnier läste hon franska, statsvetenskap och historia på Stockholms universitet. Dessutom pluggade hon franska på Sorbonne i Paris en period. Men nu är det webben som gäller.

- Jag skulle jättegärna vilja lära mig mer om grafisk form på webben, så en kurs i Photoshop eller i webbdesign står högt upp på önskelistan. Jag vill också lära mig mer om hur folk läser webben, hur man bör placera saker på sidan för att fånga läsarens intresse.

I framtiden vill Eva jobba mer med pressinformation och marknadsföring på ett bokförlag. Gärna för Bonnier. En annan dröm är att testa hur det är att jobba på en reklambyrå.

Fakta Eva Dahlberg
Familj: mamma, pappa, tre syskon och sju syskonbarn
Yrke: Web content manager för Bonniers bokklubbar
Förebild: Svågern Alan AtKisson för hans arbete att påverka politiker för en bättre och hållbar miljö här på jorden
Oanad talang: Kan allt om serien Seinfeldt
Önskekurs: Photoshop eller webbdesign samt utveckla skrivandet mera

Musik i medeltida valv

Musikvalven och Folkuniversitetet samarbetar kring kulturprogram inom musik. Sedan våren 2004 har Musikvalven arrangerat konserter i Gamla stans källarvalv. Två entusiastiska musiklärare sköter verksamheten, som även innefattar lokaluthyrning och vinprovningar.

För att fler ska få möjlighet att uppleva kultur samarbetar Folkuniversitetet med olika kulturaktörer, föreningar och enskilda grupper, bland annat Musikvalven, Zita Folkets Bio och Italienska Kulturinstitutet. Fördelen med samarbetet är att Folkuniversitetet tillsammans med grupperna exponerar och sprider evenemang och skapar nätverk. Folkuniversitetet kan även erbjuda grupper inom musik och scenkonst kontakt med en scen.

Ann-Christin Edblad (till vänster på bilden), som är Musikvalvens initiativtagare, är tacksam för all hjälp hon kan få. Visst har hon ett kul men hårt arbete, som innebär en ständig kamp om tiden.

- Det här är inget jobb, det är ett sätt att leva, säger Ann-Christin Edblad.

Trots att hon har lagt många kvällar och nätter på konsertverksamheten har hon inte tappat gnistan. Det hela började år 2003 när Ann-Christin såg en lapp om en ledig lokal på Kåkbrinken i Gamla stan. En brant trappa ned i källaren fanns mäktiga stenvalv från slutet av 1500-talet.

- Lokalen var helt perfekt för att ordna konserter, vi behövde bara bygga upp en scen och sedan kunde Brinken invigas.

Parallellt med sitt arbete som lärare på Roslagens musikskola byggde hon upp Musikvalvet. Spelningar med folkmusik och jazz varvades med kammarmusik. Ett tag var det osäkert om hon skulle få behålla Brinken, eftersom bostadsrättsföreningen ville ha tillbaka lokalen, och då hittade hon Baggen – en annan källarlokal – som tidigare inhyste musikklubben Bobadilla. Till slut stod Ann-Christin med två lokaler. Då bildade hon tillsammans med lärarkollegan Annika Sterner Musikvalven Baggen & Brinken.

- Jag och Annika har arbetat länge med konsertverksamhet för barn och arrangerat många riktigt stora konserter. Vi tycker båda att det här är väldigt roligt. Vårt mål är att vi ska kunna arbeta med konserterna på heltid. Men Musikvalven är fortfarande lite av en "doldis", säger Ann-Christin.

I Musikvalven har det ändå genom åren arrangerats mer än 800 konserter, numera ungefär tre kvällar i veckan. Det har gått upp och ner precis som konjunkturen. Ibland har Ann-Christin varit nära att ge upp. Förutom all tid som krävs kring programmen innefattar verksamheten mycket administration, både bokföring, stimredovisning och restaurangrapporter.

- Det roligaste är att arbetet är så oförutsägbart. Ena dagen får vi telefonsamtal från utländska musiker, andra dagen är det dansare och filmare som ringer. Jag tror att de gillar det lilla formatet, våra mysiga rum, som gör att det blir en nära kontakt med publiken. Och att det är väldigt lätt att dra igång en konsert hos oss.

Ambitionen är att få fler besökare till Musikvalven, därför vidareutvecklas nu konsertverksamheten, samtidigt som det finns en förhoppning om att kunna hyra ut lokalerna mer och erbjuda kulturpaket för företag.

Läs mer om Musikvalven

Faktaruta: Vad är ett kulturprogram?
Till kulturprogram räknas föreläsningar, teater, sång, musik, dans, dramatisk framställning, filmvisning eller utställning som framförs eller visas för publik. Ett kulturprogram ska bidra till att skapa delaktighet, upplevelse och eftertanke och ska pågå i minst 30 minuter. Genom samarbetet kan Folkuniversitetet erbjuda exponering och spridning av evenemang, hjälpa till med att skapa nätverk samt betala viss ersättning för kostnader i samband med kulturprogrammet. Har du ett kulturprogram och vill samarbeta med oss? Eller vill du veta mer? Kontakta oss på 08-789 42 00.

Att måla ger balans i vardagen

Heidi Klejs Jensen upptäckte konstens värld när hon flyttade till Sverige. Att måla har blivit ett sätt att få balans i tillvaron. Till vardags är hon it-projektchef på Danmarks största bokförlag. Men på fritiden sitter hon helst på en klippa i Stockholms skärgård och målar.

År 2003 flyttade Heidi från Danmark till Sverige med jobbet. Då passade hon på att förverkliga en av sina drömmar: Att lära sig måla och rita. Det började med en minikonstkurs på Folkuniversitetet i Jönköping och sedan har hon fortsatt med kurser i teckning och akvarell.

- Att gå på kurs var ett roligt sätt för mig att lära känna folk, eftersom jag inte kände någon där. Sedan när jag flyttade till Stockholm fortsatte jag med teckningskurser och konstresor till skärgården och Provence, säger Heidi Klejs Jensen.

Under en helg i juli åkte hon med till Finnhamn för att måla mer fokuserat. Tillsammans med en blandad skara unga och gamla ville hon lära sig mer om olika tekniker, färglära, perspektiv och komposition.

- Jag satt på klipporna och målade, ibland ensam, ibland tillsammans med de andra. Det var väldigt inspirerande och mysigt, en bra kombination mellan teori och egna övningar. Vi hade en jättebra lärare som lärde oss om ljus och skugga och hur man målar vatten. På kvällen visade vi varandra vad vi hade gjort under dagen och vi fick feedback från läraren.

Heidi föredrar att teckna och måla landskap i akvarell. Skärgårdens vackra natur med dramatiska klippor och fantastiska former är hennes favoritmotiv, men hon har även blivit förtjust i bergen och vidderna i Provence, efter att ha tillbringat flera sommarveckor där på konstresor.

- Tyvärr är jag dålig på att måla i vardagen. Att kombinera en resa med en kurs är ett bra tillfälle att få tid till att måla, att bara sitta i naturen och få inspiration.

- Jag målar inte för att bli konstnär. Utan för att jag gillar det, det är avslappnande. Det är en kontrast mot vardagen, då jag arbetar väldigt konkret och strukturerat med olika it-projekt. Det här är ett sätt att få balans. Att tvinga mig själv att tänka kreativt.

Nu har Heidi flyttat tillbaka till Danmark. Men hon planerar att återvända till Stockholms övärld för att gå ännu en konstkurs och för att utforska öarna mer.

Fakta Heidi Klejs
Familj: pojkvän, mamma, pappa, två systrar och fyra syskonbarn
Yrke: It-projektchef för det danska bokförlaget Gyldendal
Förebild: Barack Obama, för att han vågar ta upp de svåra frågor som ingen annan gör
Oanad talang: Att jag kan teckna. Det har jag tidigare hållit privat
Önskekurs: Kombinera måleri med att lära mig paddla kajak

Fotograf: Martin Jantzen Leth

Kreativiteten blommar i Konstateljén

Tvillingarna Tilda och Ester Moksunen älskar att rita och pyssla. På Folkuniversitetets konstkurs för barn skapar de för fullt i lera, papier marché och färg.
- Det roligaste är att skissa och måla, säger Ester.
- Ja, och det svåraste är nog att göra smycken med ståltråd, säger Tilda.

Under fem förmiddagar på skollovet får de prova olika material, lära sig grundtekniker och framförallt utveckla lusten att skapa. Konstläraren Marianne Lagercrantz har hållit kurser för barn i mer än 15 år. Hon ser det som sin mission att låta barnen få utveckla sin kreativitet.

- Att skapa är en lek och det måste få vara det. Skolan är alldeles för inriktad på att utveckla logiken, men det räcker inte. För att bli en harmonisk människa kan man inte hålla på med något bättre än att skapa. Det påverkar både självförtroendet och självkänslan positivt, säger Marianne, som också är konstnär och bildterapeut.

Framför ett av stafflierna står Tilda står och målar en färggrann regnbåge. På bänken bredvid står flera skålar i papier marché på tork.

- Det här är min popcornskål som jag ska måla grön, säger Tilda. Först fick vi klippa remsor av tidningspapper, det var lite jobbigt. Sedan penslade vi på matolja på en plastburk och sen fick vi doppa tidningspapperet i tapetklister och klistra på det på burken.

- Titta på min skål, jag har klippt ut fina hundar. Den ska jag inte måla, säger Ester. Jag kanske kan jag ha bål i den också?

Både Tilda och Ester är rörande överens – en sådan här konstkurs vill de gärna gå igen.

Namn: Tilda Moksunen (med rosa t-shirt)
Det här är jag bra på: Att cykla
Det här vill jag lära mig: Att dansa magdans
Vill bli när jag är stor: Kanske sångerska

Namn: Ester Moksunen (i långärmat)
Det här är jag bra på: Att rita djur och blommor
Det här vill jag lära mig: Att spela gitarr
Vill bli när jag är stor: Jobba på ett tivoli

Studiecirklar är en kulturgärning

Musiken är ett sätt att leva för Anna Eriksson. Hon sjunger och spelar gitarr både som soloartist och i två olika musikgrupper. För att kunna satsa ännu mer på musiken startade hon två studiecirklar tillsammans med sina vänner.

- För mig är musiken mitt livselexir, jag skulle inte klara mig utan den. Det är enormt häftigt att spela i ett band när allt stämmer. Då är vi trygga med varandra och vågar uttrycka oss fritt när vi gör en låt. Vi kommunicerar utan att prata, säger Anna Eriksson.

Hon har sysslat med musik i hela sitt liv: sjungit i kör och gått flera musikutbildningar. Sedan åtta år är hon med i kabaréorkestern Brittakåren, där hon tillsammans med kompisarna Maria Lindström och Lolita Ray spelar visjazz och vispop med texter fulla av humor, längtan och sorg. Dessutom spelar och sjunger hon i bandet Anna Eriksson, med Andreas Norén, Lars Ekman och Ali Djeridi. Låttexterna och musiken skriver hon mestadels själv, visjazz med influenser från samba och bosanova. Våren 2010 släppte de sin debutskiva Sällsam lek, och därefter följde spelningar i Stockholm, Uppsala, Visby och Finland.

- Jag tycker att studieservice gör en kulturgärning. Att hålla på med musik är dyrt, och det är svårt att få ihop så mycket gage på spelningarna. Därför är det bra att vi kan få ersättning för en del av de utgifter som vi har i samband med studiecirkeln, till exempel inköp av strängar och sladdar.

Hon försöker hålla nere kostnaderna så gott det går och banden repar till exemel hemma hos varandra. Förutom att vara musiker arbetar Anna också deltid som musikterapeut, där hon använder musiken för att stärka andras självkänsla och sociala samspel, bland annat i särskolan.

Läs gärna mer om och lyssna på Anna på myspace.com/erikssonanna

Anna Eriksson är musiker och musikterapeut. Hon underhåller sin hjärna genom musik, ord och möten med andra människor.

Jakten på den ultimata bilden

Daniel Sandberg lämnade finansbranschen för fotografin. På Fotoskolan STHLM , utvecklades han snabbt inom det konstnärliga fotot. Idag, bara några år senare, hänger hans verk runt om i hela världen.

Daniel Sandberg gör sex stora fotoresor om året. Han kan vandra flera mil eller klättra i berg för att hitta rätt vinkel eller fånga morgondimman i bild. Ibland måste han hyra en helikopter eller lyftkran. Formspråket och den estetiska aspekten är a och o. Många av hans motiv kommer från extrema förhållanden och naturkatastrofer som skogsbränder, ökenlandskap och stormar.

- Mitt fotografi handlar om samspelet och (o)balansen mellan människan och naturen.
All påverkan från människan ger effekter på naturen, som kämpar tillbaka oavsett om det är genom stigande trädgränser eller öknar som brer ut sig. Med mina bilder vill jag väcka frågor, en tankeställare om vad som egentligen sker, utan att det blir politiskt, säger Daniel Sandberg som ser sig själv mer som en konstnär än en fotograf.

Innan Daniel ger sig ut på sina fotoresor gör han en gedigen research och söker stipendier och sponsorer för att finansiera projekten. Inspirationen finner han på många olika sätt och ställen. Om han ser eller hör något intressant får han en tanke som han spinner vidare på. Då och då tänker han tillbaka på åren på FOTOSKOLAN STHLM, som han minns som väldigt givande och kul.

- Utbildningen gav mig möjlighet att utvecklas oerhört snabbt som fotograf. Vi lärde oss mycket om digital bildbehandling och Photoshop och det var en bra blandning mellan styrda uppgifter och fritt skapande, där man kunde jobba med egna projekt. En stor fördel med skolan är att man kan utvecklas till vad man vill, oavsett om det är inom modefoto, dokumentärfoto eller konstfoto.

Numera finns Daniels verk och bilder spridda runt om i världen, främst på gallerier men även i magasin och tidskrifter och i tryckt reklam. Framgången kan han tacka sin starka drivkraft och kreativitet för. Förutom att fotografera håller han föredrag, deltar i konstmässor och har även börjat dokumentera sina resor med video med ambitionen att göra en dokumentärfilm.

- Jag vägrar att köpa påståendet att alla bilder redan är tagna. Det gäller bara att komma på en idé som ingen tidigare har gjort. En bra bild får mig att stanna upp, det kan vara budskapet, kompositionen eller meningen med fotot. Jag tror att alla som satsar riktigt hårt kan utvecklas till något han eller hon verkligen vill bli.

Daniel har många fotografiska idéer som han vill utveckla och planer för framtiden. Närmast kommer han att delta i några av världens ledande konstmässor samtidigt som han fortsätter resa för att fotografera förändrade träd-, vatten-, och luftlandskap. Hans drömresa går till Uzbekistan.

Är du nyfiken på Daniel Sandbergs fotografier? Se Danielsandberg.com

Fakta Daniel Sandberg
Familj: Fru och dotter
Yrke: Konstnär
Förebild: romanfiguren Holden Caulfield (The Catcher in the Rye)
Önskekurs: Silversmide
Oanad talang: Jag är grym på monopol.
Så underhåller jag min hjärna: Jag hänger med min dotter