torsdag 6 oktober 2011

Att måla ger balans i vardagen

Heidi Klejs Jensen upptäckte konstens värld när hon flyttade till Sverige. Att måla har blivit ett sätt att få balans i tillvaron. Till vardags är hon it-projektchef på Danmarks största bokförlag. Men på fritiden sitter hon helst på en klippa i Stockholms skärgård och målar.

År 2003 flyttade Heidi från Danmark till Sverige med jobbet. Då passade hon på att förverkliga en av sina drömmar: Att lära sig måla och rita. Det började med en minikonstkurs på Folkuniversitetet i Jönköping och sedan har hon fortsatt med kurser i teckning och akvarell.

- Att gå på kurs var ett roligt sätt för mig att lära känna folk, eftersom jag inte kände någon där. Sedan när jag flyttade till Stockholm fortsatte jag med teckningskurser och konstresor till skärgården och Provence, säger Heidi Klejs Jensen.

Under en helg i juli åkte hon med till Finnhamn för att måla mer fokuserat. Tillsammans med en blandad skara unga och gamla ville hon lära sig mer om olika tekniker, färglära, perspektiv och komposition.

- Jag satt på klipporna och målade, ibland ensam, ibland tillsammans med de andra. Det var väldigt inspirerande och mysigt, en bra kombination mellan teori och egna övningar. Vi hade en jättebra lärare som lärde oss om ljus och skugga och hur man målar vatten. På kvällen visade vi varandra vad vi hade gjort under dagen och vi fick feedback från läraren.

Heidi föredrar att teckna och måla landskap i akvarell. Skärgårdens vackra natur med dramatiska klippor och fantastiska former är hennes favoritmotiv, men hon har även blivit förtjust i bergen och vidderna i Provence, efter att ha tillbringat flera sommarveckor där på konstresor.

- Tyvärr är jag dålig på att måla i vardagen. Att kombinera en resa med en kurs är ett bra tillfälle att få tid till att måla, att bara sitta i naturen och få inspiration.

- Jag målar inte för att bli konstnär. Utan för att jag gillar det, det är avslappnande. Det är en kontrast mot vardagen, då jag arbetar väldigt konkret och strukturerat med olika it-projekt. Det här är ett sätt att få balans. Att tvinga mig själv att tänka kreativt.

Nu har Heidi flyttat tillbaka till Danmark. Men hon planerar att återvända till Stockholms övärld för att gå ännu en konstkurs och för att utforska öarna mer.

Fakta Heidi Klejs
Familj: pojkvän, mamma, pappa, två systrar och fyra syskonbarn
Yrke: It-projektchef för det danska bokförlaget Gyldendal
Förebild: Barack Obama, för att han vågar ta upp de svåra frågor som ingen annan gör
Oanad talang: Att jag kan teckna. Det har jag tidigare hållit privat
Önskekurs: Kombinera måleri med att lära mig paddla kajak

Fotograf: Martin Jantzen Leth

Kreativiteten blommar i Konstateljén

Tvillingarna Tilda och Ester Moksunen älskar att rita och pyssla. På Folkuniversitetets konstkurs för barn skapar de för fullt i lera, papier marché och färg.
- Det roligaste är att skissa och måla, säger Ester.
- Ja, och det svåraste är nog att göra smycken med ståltråd, säger Tilda.


Under fem förmiddagar på skollovet får de prova olika material, lära sig grundtekniker och framförallt utveckla lusten att skapa. Konstläraren Marianne Lagercrantz har hållit kurser för barn i mer än 15 år. Hon ser det som sin mission att låta barnen få utveckla sin kreativitet.

- Att skapa är en lek och det måste få vara det. Skolan är alldeles för inriktad på att utveckla logiken, men det räcker inte. För att bli en harmonisk människa kan man inte hålla på med något bättre än att skapa. Det påverkar både självförtroendet och självkänslan positivt, säger Marianne, som också är konstnär och bildterapeut.

Framför ett av stafflierna står Tilda står och målar en färggrann regnbåge. På bänken bredvid står flera skålar i papier marché på tork.

- Det här är min popcornskål som jag ska måla grön, säger Tilda. Först fick vi klippa remsor av tidningspapper, det var lite jobbigt. Sedan penslade vi på matolja på en plastburk och sen fick vi doppa tidningspapperet i tapetklister och klistra på det på burken.

- Titta på min skål, jag har klippt ut fina hundar. Den ska jag inte måla, säger Ester. Jag kanske kan jag ha bål i den också?

Både Tilda och Ester är rörande överens – en sådan här konstkurs vill de gärna gå igen.

Namn: Tilda Moksunen (med rosa t-shirt)
Det här är jag bra på: Att cykla
Det här vill jag lära mig: Att dansa magdans
Vill bli när jag är stor: Kanske sångerska

Namn: Ester Moksunen (i långärmat)
Det här är jag bra på: Att rita djur och blommor
Det här vill jag lära mig: Att spela gitarr
Vill bli när jag är stor: Jobba på ett tivoli

Studiecirklar är en kulturgärning

Musiken är ett sätt att leva för Anna Eriksson. Hon sjunger och spelar gitarr både som soloartist och i två olika musikgrupper. För att kunna satsa ännu mer på musiken startade hon två studiecirklar tillsammans med sina vänner.

- För mig är musiken mitt livselexir, jag skulle inte klara mig utan den. Det är enormt häftigt att spela i ett band när allt stämmer. Då är vi trygga med varandra och vågar uttrycka oss fritt när vi gör en låt. Vi kommunicerar utan att prata, säger Anna Eriksson.

Hon har sysslat med musik i hela sitt liv: sjungit i kör och gått flera musikutbildningar. Sedan åtta år är hon med i kabaréorkestern Brittakåren, där hon tillsammans med kompisarna Maria Lindström och Lolita Ray spelar visjazz och vispop med texter fulla av humor, längtan och sorg. Dessutom spelar och sjunger hon i bandet Anna Eriksson, med Andreas Norén, Lars Ekman och Ali Djeridi. Låttexterna och musiken skriver hon mestadels själv, visjazz med influenser från samba och bosanova. Våren 2010 släppte de sin debutskiva Sällsam lek, och därefter följde spelningar i Stockholm, Uppsala, Visby och Finland.

- Jag tycker att studieservice gör en kulturgärning. Att hålla på med musik är dyrt, och det är svårt att få ihop så mycket gage på spelningarna. Därför är det bra att vi kan få ersättning för en del av de utgifter som vi har i samband med studiecirkeln, till exempel inköp av strängar och sladdar.

Hon försöker hålla nere kostnaderna så gott det går och banden repar till exemel hemma hos varandra. Förutom att vara musiker arbetar Anna också deltid som musikterapeut, där hon använder musiken för att stärka andras självkänsla och sociala samspel, bland annat i särskolan.

Läs gärna mer om och lyssna på Anna på myspace.com/erikssonanna

Anna Eriksson är musiker och musikterapeut. Hon underhåller sin hjärna genom musik, ord och möten med andra människor.

Jakten på den ultimata bilden

Daniel Sandberg lämnade finansbranschen för fotografin. På Fotoskolan STHLM , utvecklades han snabbt inom det konstnärliga fotot. Idag, bara några år senare, hänger hans verk runt om i hela världen.

Daniel Sandberg gör sex stora fotoresor om året. Han kan vandra flera mil eller klättra i berg för att hitta rätt vinkel eller fånga morgondimman i bild. Ibland måste han hyra en helikopter eller lyftkran. Formspråket och den estetiska aspekten är a och o. Många av hans motiv kommer från extrema förhållanden och naturkatastrofer som skogsbränder, ökenlandskap och stormar.

- Mitt fotografi handlar om samspelet och (o)balansen mellan människan och naturen.
All påverkan från människan ger effekter på naturen, som kämpar tillbaka oavsett om det är genom stigande trädgränser eller öknar som brer ut sig. Med mina bilder vill jag väcka frågor, en tankeställare om vad som egentligen sker, utan att det blir politiskt, säger Daniel Sandberg som ser sig själv mer som en konstnär än en fotograf.

Innan Daniel ger sig ut på sina fotoresor gör han en gedigen research och söker stipendier och sponsorer för att finansiera projekten. Inspirationen finner han på många olika sätt och ställen. Om han ser eller hör något intressant får han en tanke som han spinner vidare på. Då och då tänker han tillbaka på åren på FOTOSKOLAN STHLM, som han minns som väldigt givande och kul.

- Utbildningen gav mig möjlighet att utvecklas oerhört snabbt som fotograf. Vi lärde oss mycket om digital bildbehandling och Photoshop och det var en bra blandning mellan styrda uppgifter och fritt skapande, där man kunde jobba med egna projekt. En stor fördel med skolan är att man kan utvecklas till vad man vill, oavsett om det är inom modefoto, dokumentärfoto eller konstfoto.

Numera finns Daniels verk och bilder spridda runt om i världen, främst på gallerier men även i magasin och tidskrifter och i tryckt reklam. Framgången kan han tacka sin starka drivkraft och kreativitet för. Förutom att fotografera håller han föredrag, deltar i konstmässor och har även börjat dokumentera sina resor med video med ambitionen att göra en dokumentärfilm.

- Jag vägrar att köpa påståendet att alla bilder redan är tagna. Det gäller bara att komma på en idé som ingen tidigare har gjort. En bra bild får mig att stanna upp, det kan vara budskapet, kompositionen eller meningen med fotot. Jag tror att alla som satsar riktigt hårt kan utvecklas till något han eller hon verkligen vill bli.

Daniel har många fotografiska idéer som han vill utveckla och planer för framtiden. Närmast kommer han att delta i några av världens ledande konstmässor samtidigt som han fortsätter resa för att fotografera förändrade träd-, vatten-, och luftlandskap. Hans drömresa går till Uzbekistan.

Är du nyfiken på Daniel Sandbergs fotografier? Se Danielsandberg.com

Fakta Daniel Sandberg
Familj: Fru och dotter
Yrke: Konstnär
Förebild: romanfiguren Holden Caulfield (The Catcher in the Rye)
Önskekurs: Silversmide
Oanad talang: Jag är grym på monopol.
Så underhåller jag min hjärna: Jag hänger med min dotter

Med siktet inställt på kommunikation

För Kalle Pleiner är språk en viktig del av vardagen. Han vill kunna kommunicera bättre med andra, både i arbetslivet och på fritiden, men också kunna förstå andra kulturer. I flera år har han läst engelska på Folkuniversitetet och har nu kommit upp till den högsta nivån.

- Det roligaste med att läsa språk är att jag känner att jag utvecklas hela tiden. Det kanske inte märks från gång till gång, men efter en säsong känner jag att behärskar språket ännu lite bättre, säger Kalle Pleiner, som gick kursen Perfect your English.

Att lärarna är intressanta och duktiga och kurs-deltagarna trevliga spelar också en stor roll för att han trivs så bra på Folk-universitetet. Men kunskapen kommer inte gratis. Visst måste han jobba med språket hemma och göra läxorna, även om tiden ofta är knapp. Arbetet som projektledare och egenföretagare inom byggbranschen upptar en stor del av hans vakna tid liksom familjen.

- En svårighet med att läsa språk är att ju mer man lär sig, desto mer inser man att det fattas mycket. Framförallt ordförråd och fackspråk, prepositioner och grammatik. Språk är ju så väldigt komplext. För att kunna utvecklas måste man använda språket hela tiden.

Kalle berättar att han och kurskamraterna ofta fick i läxa att skriva om ett visst ämne, till exempel om något som hänt under veckan eller om Sverige om 100 år. Det var intressant men lite klurigt. Att lyssna och prata är en sak, men att tvingas tänka och skriva om ett särskilt ämne är lite annorlunda. I höst blir det nya tag och nya hemuppgifter. Karl-Erik har inga planer på att sluta läsa engelska.

- Det vore synd att släppa det. Så länge jag känner att jag utvecklas kommer jag att fortsätta. Och om man inte använder språket tappar man det lätt.

Här om sommaren fick han stor användning av sina språkkunskaper. Under tre veckor reste han runt med sin motorcykel i Cornwall, Wales och Heart of England. Han besökte vänner och bekanta, lärde känna nya engelsmän och kom den engelska kulturen lite närmare.

Kalles åtta tips till dig som vill läsa språk:
• Hitta rätt nivå. Var ärlig mot dig själv - det blir mycket bättre gruppdynamik om kursdeltagarna är på ungefär samma nivå
• Välj en liten grupp så att du får mer utrymme
• Var inte rädd för att göra misstag
• Bli inte bedrövad om du inte kan allt som de andra kan, ge det lite tid
• Försök att vara där varje gång
• Se till så att du har tid för kursen, vik tid för läxor också
• Gå kursen för att du tycker att det är roligt inte för att du känner dig tvingad
• Satsa på kursen!

Faktaruta Kalle Pleiner
Familj: sambo, fyra vuxna barn, två vuxna bonusbarn och fem barnbarn
Yrke: Ingenjör och egenföretagare i firman Entreprenadprojekt AB
Förebilder: Aung San Suu Kyi, Barack Obama och Nelson Mandela för deras klokhet, ödmjukhet, intelligens och mod
Önskekurs/vill lära sig: spanska och silversmide
Oanad talang: Kan laga det mesta (om tid och lust finns)
Så underhåller jag min hjärna: läser faktaböcker på engelska och svenska om vetenskap, läser engelska romaner samt gillar att lösa uppgifter, knep och knåp

Det finns alltid en rätt plats för alla

Charlotte Hågård älskar sitt jobb som karriärspecialist. Trots att hon har arbetat i närmare tjugo år med karriärcoachning, tröttnar hon inte på att hjälpa folk.

- I början av min karriär mötte jag många vilsna människor som sökte jobb, men som inte riktigt visste vad de ville jobba med och hur de skulle presentera sig. De behövde steget före intervjun. Då kände jag att det var det här jag ville syssla med, att vägleda andra, säger Charlotte Hågård, med glimten i ögat.

Inspirerad av vistelser i USA och Australien, där hon hade kommit i kontakt med karriärrådgivare, utvecklade hon en metod för att kunna coacha andra. Därefter startade hon 1992 Sveriges första privata karriärrådgivningsföretag, Newstart, för de som ville utvecklas i sitt jobb eller byta karriär. Sedan dess har över 50 000 personer gått igenom hennes karriärmetod. Hon har skrivit böcker i ämnet, hållit föreläsningar och startat karriärcoach- och metodutbildningar. Själv har hon coachat över 10 000 personer, både individuellt och i grupp.

- Jag är intresserad av människor och tycker att det är kul att hjälpa och inspirera andra. Det roligaste är bredden, att få göra många olika saker inom mitt område. Jag använder alla mina förmågor i jobbet och kan vara kreativ och styra väldigt mycket vad jag vill göra.

De som söker sig till Charlotte och hennes företag är en salig blandning av arbetslösa, arbetare, tjänstemän och högt uppsatta chefer. Oavsett yrke och bakgrund finns hjälp att få, dels i form av ett personligt bollplank med specialister på yrkeslivet, dels i form av en strukturerad metod. I den går personen igenom tre faser: inåt, utåt och framåt. Inåt handlar om att få självinsikt, utåtfasen handlar om att göra en omvärldsinventering och hitta alternativa arbeten, medan fasen framåt handlar om strategi, att göra en handlingsplan och sätta upp nya mål.

- Det finns alltid en rätt plats för alla, men den kan behöva justeras, precis som med en klänning eller en kavaj som ibland måste sys om för att passa. Det är samma sak med karriären.

Charlottes tips till dig som vill byta bana och göra något annat i ditt liv:
• Gör en ordentlig självinventering. Ta reda på vem du är och vad du kan. Vilka värderingar och intressen har du? Vilka drivkrafter har du?
• Gör din karriärplanering strukturerat och bygg upp din framtidsbild steg för steg.
• Avsätt rejält med tid för egen reflektion
• Ta reda på vad du vill, hitta fler alternativa vägar
• Läs gärna Charlottes bok Bli din egen coach för fler tips

Faktaruta Charlotte Hågård
Familj: man och två söner
Yrke: karriärexpert/karriärcoach, entreprenör, författare och föreläsare
Förebild: Oprah Winfrey för att hon är kreativ, trovärdig, inspirerande och klok
Vill gå kurs i: foto, akvarellmåleri och aktiekunskap
Oanad talang: kan spela dragspel, har varit körpianist, pianolärare och kyrkoorganist
Så underhåller jag min hjärna: Jag läser mycket böcker inom mitt område

Läs mer om Charlotte Hågård på Charlottehagard.se

Utbildningen gav henne modet att skapa

Inredning är Monika Liljeros stora passion. Idag driver hon en egen inredningsfirma och formger möbler i återanvänt trä, betong och stål. För att lära sig grunderna sökte hon sig till Folkuniversitetets inredningslinje.

Monika Liljeros förverkligade en av sina drömmar när hon år 2006 startade egen firma, med inriktning på att designa kök. Många av hennes kunder ville även ha hjälp och förslag på inredning i andra rum. Under lågkonjukturen, när Monikas verksamhet stannade av, passade hon därför på att utbilda sig inom inredning.

- Jag ville lära mig allt från grunden, om färg och form, ljus och mörker, hur man arbetar och vilka verktyg som behövs för att göra ett bra jobb. Allt jag lärde mig på Inredningslinjen har jag användning av på mina inredningsjobb, säger Monika Liljeros nöjt.

På utbildningen fann hon lusten och modet att skapa. Den kreativa processen odlar hon ömt. För att fylla på med inspiration reser hon gärna till storstäder eller Karibien, eller träffar människor och lyssnar på musik.

- Det roligaste med mitt jobb är själva skapandet, att hitta rätt känsla och harmoni i rummet så att kunden blir nöjd. För att skapa harmoni är det viktigt att hitta en bra balans mellan olika material och färger, att våga blanda nytt med våra allra käraste ting. Det gäller att känna efter och ta vara på magkänslan!

Under de senaste åren har Monika breddat sig. Hon återanvänder naturliga material när hon formger robusta möbler av drivved, betong och stål. Hennes soffor, bord och stolar tål väder och vind, och passar lika bra inomhus som utomhus.

- Jag tror att vi människor försöker tänka alltmer miljövänligt på möbler och inredning. Därför måste vi hitta nya möjligheter att återanvända det vi har för att skapa nytt.

Monikas nästa dröm är att gå en utbildning i möbeldesign. Fram till dess får hon råd och tips av hennes man, som är hantverkare och driver ett byggföretag.

Faktaruta Monika Liljeros
Familj: Man och tre barn
Yrke: Egenföretagare, inredare och formgivare
Förebild: Tricia Guild, för hennes fantastiska sätt att kombinera färg och form
Oanad talang: En mästare på att få till det i trädgården med former och nyanser.
Så underhåller jag min hjärna: Läser mycket, spelar kluriga spel med mina barn och tänker ut olika lösningar under mina skogspromenader

Läs mer om Monika Liljeros på Monikadesign.se