Flytande spanska och nya vänner

Anette Holgersson drömmer om att kunna prata flytande spanska och att läsa spanska romaner. Efter fyra terminer på Folkuniversitetet närmar hon sig målet. För att praktisera språkkunskaperna reser hon och några kurskamrater till Malaga i höst.

- Jag har varit mycket i Spanien, både i jobbsammanhang och på semester och det skulle vara så roligt att kunna prata med de som bor där, på deras eget språk. Många kan ju inte engelska så bra, säger Anette Holgersson, som läser spanska två gånger i veckan.

Drygt 30 år har gått sedan Anette studerade spanska på gymnasiet och nu har hon väckt de slumrande kunskaperna till liv igen. Hon valde att gå en intensivkurs för att det ska gå fortare framåt. På så sätt tvingas hon öppna böckerna varje dag. Vilket hon gör med glädje. Att det är mycket läxor är något både hon och de andra kursdeltagarna efterfrågar.

– Det är roligt att gå till lektionerna. Vi har en jätteduktig lärare som för lektionen framåt på ett suveränt sätt. Hon pushar oss lagom mycket och är väldigt metodisk när hon lär ut.

– Det är också roligt att knyta kontakter med de andra i gruppen. Vi är fyra kvinnor som har läst flera kurser tillsammans, så nu har vi lärt känna varandra. Vi ska fortsätta läsa i höst. Och dessutom planerar vi att resa till Malaga i november för att gå en intensivkurs där. Det ser jag verkligen fram emot!

Anette arbetade tidigare på Ericsson som chef för olika enheter inom teknikutveckling. Då hade hon mycket kontakter med Spanien, framför allt i Madrid och Barcelona. Numera njuter hon av att ha mycket tid till att motionera – jogga, gå på Friskis och Svettis, åka skidor – och att ta hand om sitt hus och sin trädgård. Och att läsa spanska så klart.

– Det svåraste med spanskan är att våga ta steget att börja prata och våga uttrycka sig. Det behöver jag verkligen öva på. Nu känns det tryggt att öva grammatiken först, så att jag har en bra grund att stå på. Men efter Malaga kanske jag är redo för en konversationskurs, vem vet?

Fakta Anette Holgersson
Ålder: 60+
Familj: Man och vuxen son
Yrke: Dataingenjör
Förebild: Långdistanslöparen Ewy Palm från SVT:s Mästarnas mästare. Hon har haft en fantastisk karriär och är den mest ödmjuka person som jag vet.
Oanad talang: En fena på att åka längdskidor, deltog i tjejvasan i år
Önskekurs: Vill gärna läsa historia och samhällskunskap

Självbiografiskt skrivande för seniorer - en social sak

Varannan vecka träffas en grupp pigga nyblivna pensionärer i Folkuniversitetets lokaler i Vasastan. De har ett gemensamt - de vill skriva om sitt liv. En del är duktiga skribenter från början och har skrivit i sitt yrke, andra har tidigare deltagit i olika skrivarkurser.

- Det är något speciellt med att berätta om sitt liv och att träffas så här i en egen studiecirkel. Det har blivit en viktig social samvaro för gruppen, säger Monica Rönquist-Germanis.

Hon är svensklärare i botten och har även under många år undervisat i olika skrivarkurser, så hennes kunskaper är naturligtvis mycket värdefulla.

- Alla har mycket att berätta och de utvecklas hela tiden i sitt skrivande. Jag försöker stötta dem i att skriva så enkelt som möjligt och att hitta sitt personliga språk.

Inför varje gång besäms gemensamt en skrivuppgift som kan handla om allt från konkreta händelser till reflektioner över livet. Gruppen skriver till exempel om när de var lyckliga, om hur vardagen var förr eller vad de åt som barn. När de sedan träffas läser de upp sina texter för varandra och får på så sätt möjlighet att ge och ta konstruktiv kritik.

- Studiecirkeln som form passar perfekt. Det blir så naturligt – både lustfyllt, prestigelöst och lite lekfullt. Vi utbyter erfarenheter samtidigt som vi har det trevligt tillsammans.

De flesta vill dokumentera sitt liv för att barnen och barnbarnen ska kunna läsa om det. På så sätt lämnar de ett avtryck till eftervärlden. Samtidigt som de kommer närmare kärnan i det egna livet.

Vill du också skriva om ditt liv? Här är några råd från Monica:
• Sätt igång genast, vänta inte
• Fundera ut ett tema – vad vill du skriva om
• Börja med att skriva lite varje dag
• Skriv om det som ligger dig närmast, det starkaste
• Läs varandras texter, men vänta med att rätta och redigera i början

Lästips: Marja Bruzaeus och Monica Rönquist-Germanis bok Det var en gång… Om konsten att skriva sitt liv, Faun förlag

Hittade känslan och kom in på utbildning i London

Tessie Carlsson har sjungit sedan barnsben. När hon gick musikallinjen på gymnasiet insåg hon att hon ville satsa mer på sin favorithobby. Efter en sångkurs på Folkuniversitetet har hon nu kommit in på en eftertraktad musikskola i London.

- Mamma säger att jag sjöng redan innan jag lärde mig prata. Jag har alltid tyckt att det roligaste med att sjunga är glädjen. Jag blir så glad av att sjunga och av att andra människor blir glada och berörda av sången. Men det är inte alltid lätt. Det svåraste är nog att inte ha för höga krav på sig, säger Tessie Carlsson.

I våras gick hon kursen Masterclass i sång. Där fick deltagarna sjunga allt från visa och soul till pop och rock. Inför varje kurstillfälle fick de i läxa att öva in en ny valfri låt som de sedan sjöng inför varandra. De lärde sig mikrofonteknik och olika sångtekniker och hur de kunde använda rösten på olika sätt för att sjunga vassare, kantigare, skrikigare eller mjukare.

- Vi sjöng individuellt men också tillsammans. Det bästa var att få träna att sjunga inför de andra. Vi övade mycket på att hitta rätt känsla och försöka förmedla den. Till exempel sjöng jag en låt som handlade om olycklig kärlek, och eftersom jag det var något jag kunde relatera till så var det lättare att förmedla den känslan.

Sångkursen avslutades med en gemensam konsert i Folkuniversitetets foajé. Alla fick sjunga två låtar var och även en gemensam låt.

- Jag tog kursen för att kunna söka in på Tech Music School i London. Det är en väldigt bra sångskola där man får lära sig skriva sina egna låtar och även att kompa på piano. Det har jag aldrig gjort förut, så det blir jättespännande. Det känns så overkligt att jag kommit in!

I höst flyttar Tessie alltså till London för att bli ännu bättre på att sjunga. Förutom sånginriktningen har skolan undervisning för de som spelar trummor, gitarr, bas och keybord. Det blir en stor kontrast mot livet hemma i Stockholm. Här tillbringar hon mycket tid i stallet, på hästryggen eller på caféer med sina vänner. Men sången är viktig.

- Jag gillar mest att sjunga pop, jag tror att min röst ligger bäst där. Men jag älskar att prova nya utmaningar. Jag önskar att jag kunde rappa, Nicki Minaj är helt grym.

- I framtiden funderar jag på att utbilda mig till sångpedagog, men det vore också kul att kunna skriva egna låtar.

Fakta Tessie Carlsson
Ålder: snart 21 år
Familj: Mamma, pappa och två yngre syskon. Med husdjuren inräknade blir det två hästar, en hund och en chinchilla också.
Yrke: Studerar på musikskola i London. Har arbetat som barista och receptionist på Södermalm.
Förebild: Beyoncé för hennes fantastiska röstregister och utstrålning på scen
Oanad talang: Kan dansa poledance
Vill gå kurs i: Spanska

Frihet som webmaster

David Bramskog är en riktig renässansmänniska. Förutom att flyga flygplan och att ge massage – älskar han att klura ut lösningar på knepiga problem. Att bygga hemsidor passar honom ypperligt. I våras gick han en intensivkurs för att bli diplomerad Webmaster.

- Jag ville ha en bred utbildning som är lagom lång och som jag kan ha nytta av i framtiden. Visst är det högt tempo och kräver en hel del hemarbete, men jag tycker det är bra. Jag gillar att vi går igenom allt från grunden, säger David Bramskog, som byggde hemsidor redan som femtonåring.

På utbildningen får han lära sig utforma, underhålla och administrera en webbplats. Först och främst gäller det att lära sig kodspråket HTML och sedan bygga på med olika program, som till exempel Photoshop och Dreamweaver. I studierna ingår även ett projektarbete där alla har fått i uppgift att bygga en hemsida åt ett fiktivt dataföretag.

- Jag valde att hjälpa en kompis som har ett dataföretag. När det är på riktigt känns det roligare och då lär jag mig mer. Min kompis skulle ändå göra om sin hemsida så att den blir mer lättredigerad. Jag bygger om sidan med hjälp av det CMS-system som vi lärt oss på kursen.

David tycker att det mest intressanta med att göra hemsidor är själva tekniken – att bygga något. Han föredrar hantverket framför formgivandet. Men helt ointresserad av form är han inte. Parallellt med webmaster-utbildningen går han en kurs på Folkuniversitetet för att bli grafisk formgivare.

- Kombinationen är rolig, att kunna både teknik, färg och form på webben. Men det är lätt att få prestationsångest när man ska formge foldrar och affischer, det blir inte alltid som jag tänkt mig. Jag tror egentligen att webmaster passar mig bättre.

Datorer är inte allt i Davids liv. Med ett förflutet inom teater och film, har han även arbetat inom försäljning, ekonomi och verkstadsbranschen. När han inte studerar kör han motorcykel eller flygplan, mediterar, springer, tränar kickboxning eller går på gym. I höst blir han dessutom färdigutbildad inom yogamassage och kan titulera sig yogamassageterapeut.

- Jag skulle vilja starta eget. Fördelen med att vara webmaster är att man kan jobba på distans eller hemifrån och planera sin egen tid. Då skulle jag kunna kombinera det med en egen mottagning. Men jag är också öppen för att jobba på en marknadsavdelning eller reklambyrå.

- Oavsett vad jag kommer att göra känner jag att jag kommer att ha stor nytta av mina kunskaper från utbildningen. Webben är viktig!

Fakta David Bramskog
Ålder: 30 år
Yrke: studerande
Familj: flickvän
Förebild: Dalai Lama, för hans vettiga tankar
Oanad talang: kan flyga flygplan
Vill gå kurs i: Ledarskap eller Projektledning

Drejning – sensuellt?

Så var det dags för mig att prova en ny kurs då det på senaste tiden har börjat klia i fingrarna efter att få göra något kreativt igen.
Den här gången bokade jag in mig på en helgkurs i drejning.
Mina tankar gick direkt till den klassiska scenen i filmen Ghost där maken (Patrick Swayze) hjälper sin fru (Demi Moore) med att dreja. Geggigt, slabbigt och sensuellt.
Så blev det inte riktigt såklart. För det första var jag på kurs med min mamma och moster, inte en man i bar överkropp. För det andra, dreja är svårt, riktigt svårt. Inte i den bemärkelsen att man inte klarar av det alls och att det bara förblir en lerklump som jag trodde. Svårigheten ligger i att lyckas forma klumpen till det man hade tänkt sig. Jag fick snart inse att det får bli vad det blir de här första gångerna, men även det är en häftig känsla att få se vad som växer fram. En överraskning varje gång! Och ett par skålar fick jag faktiskt till även om de är långt ifrån perfekta. Det tog många försök och var tålamodsprövande.
Min mamma däremot visade sig ha en talang för detta och lyckades till och med göra en riktigt fin tekopp.
Tror nog att det var hon som fick Patrick Swayzes ande bakom sig inte jag….





Emma Larsson, kursadministratör på Folkuniversitetet

Från grå och oansenlig till supertjusig kreation

Silverlera ger omedelbar skörd! Inte visste jag att jag kunde bli silverdesigner på fem timmar. Silverlera kallas PMC – Precious Metal Clay – det klingar fint.

Vi var i december sex glada amatörer som skickligt lotsades in av den sakkunniga och entusiastiska kursledaren Susanne rakt till silverlerans Förlovade Land. Det märktes verkligen att hon älskar det hon gör.

Vi övade med cernitlera för att se vilka former, figurer och mönster vi tyckte om. Själva silverleran torkar lite fort, så det är smart att testa utförandet på cernit innan. Leran ser inte mycket ut för världen, grå och oansenlig – till att börja med. Det ligger en tjusning i det.

Vi var så ivriga att kreera våra silversmycken, så att vi glömde bort både lunch och kaffepaus – vi jobbade fem timmar i sträck. Det rullades, knådades och skapades med en glöd och frenesi som bara kommer i härligt skapande stunder av flow. Sedan brände vi både i ugn och med gasbrännare. Och så var det dags att stålborsta, slipa en smula, gnida med agat och polera. Vilken glans, vilket skimmer! I takt med att lystern trollades fram blev våra leenden bara bredare och bredare.

Silverlera är ROLIGT! Just för att du på direkten känner dig som din alldeles egna designer. Jag blev så belåten av denna kunskap. Jag hann producera åtta alster (köpte extra lera förutom det som ingick i kursen) så det bidde en ring och sju halssmycken. En dam tillverkade ett enda och supertjusigt halssmycke, och också hon gick glad från kursen.

Nu är det en snöig, kall och halkig februari, men det kommer faktiskt snart både en vår och en sommar, och då nalkas Hänryckningens Tid - kära människor förlovar och gifter sig… Tänk att göra det med unika ringar Du själv har designat och tillverkat:

Ännu roligare är att det finns fantastiska fortsättningsmöjligheter. Du kan köpa silverlera i små sprutor och spritsa runt en flirtkula, och när du bränner det så – vips – försvinner flirtisen och du har en tjusig, ihålig och sirlig kreation i din hand!
Det finns även vackra stenar som man kan bränna ihop med silverleran. Med en smula fantasi kan du göra vad du vill! Kvistar, kottar, löv, papper. Bara tid finns, så kommer jag att fortsätta kursa i silverlera!

Åsa Lindfors, Folkuniversitetets kundtjänst

Populärvetenskap – gratis till alla!

Vad har hjärnan, vardagsnationalism, de klassiska akademierna och kemi gemensamt? Jo, de är alla teman på vårens föreläsningar på Folkuniversitetet!
Jag känner mig lyckligt lottad som får vara med och anordna dessa. Folkbildningsandan är verkligen en stark drivkraft bakom vår organisation. Ett av våra mål som utbildningsförbund är just att erbjuda gratis forskningsföreläsningar till allmänheten. För att sprida det senaste inom forskningen samarbetar vi med forskare från Stockholms universitet och Södertörns högskola. Och populärvetenskap är hett nu. I höstas var föreläsningssalarna knökfulla med folk som ville lära sig mer om hjärnan, så i vår fortsätter vi med det temat. Bland annat kommer professor Hugo Lagerkrantz att prata om hjärnans Big Bang, från foster till tonår.

Under våren kommer vi också att ha en föreläsningsserie om vardagsnationalism. Med tanke på det politiska klimatet tänkte jag att det kunde vara intressant att visa hur vi till vardags, oftast helt omedvetet, skapar och när våra egna ”nationella” känslor. Ett annat inslag i denna serie handlar om kollektivförmåga: Vad är det egentligen som styr oss när vi samarbetar med andra?

Ett tema som kommer att vara aktuellt under hela 2011 är Kemins år. Förenta Nationerna har utsett 2011 till the International Year of Chemistry. Året ingår i FN:s årtionde för hållbar utveckling. Syftet är att öka allmänhetens förståelse för kemi och kemisk kunskaps betydelse för att lösa samhällets problem. Det kan till exempel handla om växthuseffekten eller råvaruförsörjning när oljan ska fasas ut. År 2011 är det också 100 år sedan Marie Curie fick Nobelpriset i kemi för upptäckten av grundämnena radium och polonium. The International Year of Chemistry 2011 hyllar därför särskilt Marie Curie och alla kvinnliga kemister.
I samband med Kemins år 2011 kommer Folkuniversitetet att ha föreläsningar som följer 12 teman - ett tema för varje månad. Varje tema knyter även an till aktuella samhällshändelser.

Dessutom kommer några föreläsningar att handla om de klassiska svenska akademierna. Hur skiljer sig deras uppdrag idag från förr? Vilka är deras uppgifter? Hur arbetar de till vardags för att främja forskning och kultur? Vi har bjudit in representanter från Kungliga Vetenskapsakademien, Svenska Akademien samt Vitterhetsakademien som ska berätta om respektive verksamhet.

Låter det intressant?
Kika gärna på vårens föreläsningar här:

Hoppas vi ses där!

Elisa Magnusson, utbildningsadministratör på Folkuniversitetet