Spindelmannen fastnade i Spider-Man: Turn off the Dark

Med stor förväntan och antagligen som första svensk ska jag se den allra första publikrepetitionen av Spider-Man: Turn off the Dark på Broadway. Världens dyraste musikal – 60 miljoner dollar hittills – med musik av Bono och The Edge (från U2) och regisserad av Julie Taynor (The Lion King). Produktionen har haft stora tekniska problem så premiären har skjutits fram flera gånger. Nu har de en och en halv månad på sig att finjustera och fixa till föreställningen innan premiären.

Efter en timmes köande, får jag äntligen komma in. Publikljuset släcks och ridån försvinner. Där kommer Spindelmannen i slowmotion rakt emot oss. Plötsligt flyger dansare från bakre scenen upp i luften och ett nät flätas framför oss. Häftigt!
Det här är en föreställning fylld av kreativa idéer med fantastiska kostymer. Tre dimensioner blir två dimensioner. Serietidning blir live blir serietidning. Snygg koreografi och spektakulära, högenergifyllda flygningar i otroligt tempo. Spindelmannen flyger högt och lågt - genom salongen - landar på balkong och landar mitt bland oss i publiken. Alltid i samma koreografiska slutposition – spindelmannenpositionen – och det ser verkligen ut som Spiderman. Filmsekvenser på gigantiska LED skärmar. Spektakulära "bad guys".

Trots allt det häftiga blir föreställningen ändå ganska tråkig. Den bryts fem gånger i väntan på att tekniken ska fungera. En av gångerna fastnar Spindelmannen hängande en meter från scen och sitter fast. En storvuxen scentekniker får komma och dra loss honom. Ganska fånigt. Tyvärr fastnar inte heller Bonos musik på mig. Det är som att det saknas något? Var är tempot i föreställningen? Sånginsatserna är OK men inte på 60 miljoner dollar-nivå (som tekniken). Balladerna är fina, men kärlekssagan gör mig inte alls berörd. Här har de ett stort jobb framför sig för att få allt att fungera.
ÄNDÅ så sitter jag här nu lite stolt och imponerad över det jag upplevt. Spiderman: Turn off the Dark.

Jan Åström
Rektor och konstnärlig ledare
Balettakademien

Se Youtubeklippet från lördagens konsert

I lördags under julmarknaden kunde man höra dessa grymma toner från Terry Rileys In C.

Lyssna och se Youtubeklippet






Karl Lindemalm, huvudlärare i svenska, Folkuniversitetet

In C - på lördag smäller det!

Måndag kväll på Folkuniversitetet. De sista tonerna av Terry Rileys In C klingar ut. Sista repet inför konserten!

In C skrevs 1964 och är ett av minimalismens portalverk. Stycket består av 53 fragment som varje musiker upprepar valfritt antal gånger. Stycket börjar och slutar unisont men i övrigt rör sig varje musiker i egen takt mellan fragmenten. Det skapar varje gång vi repar nya rytmiska och harmoniska mönster. Mönster som överraskar oss. Ibland låter det ganska slumpartat, ibland fantastiskt.

Repetitionerna har vi genomfört som en studiecirkel. Studiecirkeln där utgångspunkten är ett gemensamt intresse och att man lär av varandra har spännande likheter med själva verket In C.

In C skrevs i en brytningstid. Varje musikers uppgift är ganska strikt definierad: upprepa varje fragment så länge du vill och gå sedan vidare till nästa eller ta en paus och sluta tillsammans med de andra på det sista fragmentet. Men till dessa ganska rigida instruktioner tillägger Riley att varje musiker ska lyssna på resten av ensemblen och anpassa sina pauser och insatser till de andra musikerna. Och Riley definierar i spelinstruktionerna inte antalet musiker eller instrumentationen. Såväl proffs som amatörer kan delta. Man skulle kunna säga att In C är ett verk där man tränar sig i att vara en självständig individ i en grupp och bidra maximalt till en helhet.

Varmt välkommen till vår konsert på lördag den 4 december 13.00 på Folkuniversitetet, Kungstensgatan 45!






Karl Lindemalm, huvudlärare i svenska, Folkuniversitetet

Gesällbrev till våra lärare

Vilken lycka! Häromveckan fick två av våra lärare gesällbrev inom möbeltapetseraryrket. Carina Nyström och Victoria Palmer fick vara med om den årliga ceremonin i Blå hallen i Stockholms stadshus där gesäll- och mästarbrevsutdelningen äger rum.








Victoria Palmer med sin gesällmöbel.


Den som var där fick se en pampig flaggprydd parad av blivande gesäller och mästare som tågade in i Blå hallen. Stockholm läns Blåsarsymfoniker spelade musik ur Guiseppe Verdis Aida. I år var det 162 gesäller och 10 mästare i 18 olika hantverksyrken – allt ifrån frisörer till gitarrbyggare – som fick sina brev, utdelade av Lotta Edholm, skolborgarrådet ï Stockholm.

Vilka är det som får Gesällbrev eller Mästarbrev?
Jo, för Gesällbrev måste man ha en lång och omfattande utbildning, både teoretisk och praktisk, som avslutas med ett gesällprov. Gesällprovet bedöms sedan av en granskningsnämnd i skalan 1 – 5 i de olika ingående momenten. De som lyckas få betyget 4.5 kan få liten silvermedalj och i mycket sällsynta fall går det till och med att få den stora silvermedaljen om man uppnår betyget 5.0 och utöver detta visat på mycket stor yrkesskicklighet.

Mästarbrev kan man få om man har varit yrkesverksam med egen firma under sex år efter gesällbrevet. Man ska kunna visa att man har bedrivit verksamheten på ett seriöst sätt och med en hög kvalitet på sina arbeten. Man ska också kunna visa upp att man har kunskaper i företagsekonomi.

Carina Nyström och Victoria Palmer arbetar båda som lärare på möbeltapetseringslinjen i Järfälla och på möbeltapetseringskurser i Solna. De har en treårig yrkesutbildning bakom sig och har därigenom förvärvat gedigna kunskaper inom sitt yrke. Nu när gesällproven är avverkade kan de tryggt föra vidare sina kunskaper inom området. Grattis Carina och Victoria!







Kristina Rozenbeek, webbreporter Folkuniversitetet

En tvåårig resa som berikar

Skrivarlinjen är Skrivarakademins stolthet, tänker jag ofta. En tvåårig resa som inte bara resulterar i färdiga böcker, utan även innebär en enorm personlig utveckling för den som går den.

Varje år gör vi en studieresa till Bokmässan i Göteborg, branschens absolut största händelse. Där träffas författare, läsare och förläggare i färgstarka möten.

I år fick Skrivarlinjens elever i uppgift att föra en mässlogg och här nedan kommer lite djupa, roliga och intressanta klipp ur dessa loggar. Sammantaget ger de kanhända bilden av en mycket händelserik helg.

"Han svarade som bara Bob Hansson kan: Det är inte orden som ska vara poetiska, utan innehållet. ... det är inte orden som ska vara poetiska utan innehållet... ja... visst är det så!" Linda

"I lördagsmyllret blir presentationen av de afrikanska författarna Kopano Matlwa, Ondjaki, Petina Gappah, Tolu Ogunlesi och Irene Sabatani isbrytaren i mitt bokmässehav. (Behöver jag säga att det var fantastiskt!) Petra

"Känslan ska gå som en röd tråd genom hela boken. Skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist hittade en hårdrockslåt som förmedlade den ton han ville åt". Åsa

"Christer Fuglesang verkar sympatisk och väldigt ödmjuk. ... berättar om hur flera år av sagoberättande för sina barn blivit till en lärobok om rymden. Jag köper tre signerade exemplar och är helnöjd". Pia

"Jag väljer framför allt seminarier som kan hjälpa mig i mitt bokprojekt. Oj, vad kul det är att kunna gå på allihop! Jag är så glad över mitt seminariekort" Hanna

"Poesi och Våld, spännande! Medverkande var Anna Hallberg och Ann Hallström. ...Poesin blir en strategi för att nå känslolivet, hjärtat, själen" Annett

"Lördagen blev bara bättre och bättre. Karl-Ove Knausgård. Intressant att skriva om det riktigt mänskliga. Renodlade mänskliga tankar utan moraliserande finjusteringar... Det handlar om vad vi tänker på riktigt." Lollo

"Tänk vilken uppfinning typografin är! Munkarna som åstadkom vackra boksidor... magiskt att föreställa sig dem pyssla med färgbollar, eller vad det nu kallas. Och typer." Johanna

"Jag är numera 14 böcker rikare (15 om man räknar med den fina kalendern jag köpte)" Evelina

Resan har bara börjat.





Inga-Lina Lindqvist, författare och lärare på Skrivarakademin

Hur man tänjer gränser

För ett tag sen var jag och mina kollegor på en oförglömlig föreläsning som handlade om att tänja sina gränser. Från sin rullstol fick föreläsaren David Lega mig att skratta och gråta om vartannat. Hans drivkraft har alltid varit att se hur långt han kan komma. Att alltid tänja sina gränser, både fysiskt och mentalt. Det har inte alltid varit lätt, men han har verkligen lyckats göra det. Efter en mycket framgångsrik karriär som simmare i handikapplandslaget slutade han efter Paralympics i Sidney år 2000. Numera är han politiker, föreläsare och entreprenör. Jag kunde inte låta bli att anteckna några kloka ord och tips som han delade med sig på föreläsningen. Jag önskar jag kunde återge den humor och självironi som han frikostigt bjöd på..

• Kärlek, stöd, krav och beröm är självförtroendets fyra ben, som behövs för att kunna nå dina mål
• Sluta jämföra dig med andra, titta i stället på dina egna förutsättningar
• Våga göra nya saker
• Våga bli bättre men strunta i att vara bäst
• Var inte rädd för att misslyckas
• Livet är inte en tävling
• Sätt upp SMARTA mål som är Självvalda, Mätbara, som du kan Acceptera, Realistiska och Tidsbestämda

Kan du också tänja dina gränser? Göra det omöjliga möjligt? Ja, det klart. Mycket har med din inställning att göra, menar David Lega. Alla människor kan utvecklas längre än vad de tror är möjligt, utefter sina egna förutsättningar. Det gäller bara att försöka hitta vilket mål du vill sträva efter..







Kristina Rozenbeek, webbreporter Folkuniversitetet

Att sjunga bort måndagsångesten

Måndag. Längsta dagen på veckan då jag är i Kungstenen från morgon till kväll. Orkar jag? När väckarklockan ringer är det ingen som skulle kunna tro det, allra minst jag själv. Men, vis av erfarenhet vet jag alltid på något outgrundligt sätt att jag orkar hela måndagen. Särskilt de där sista timmarna på arbetsdagen, mellan 17.30 och 20.45. Då när man egentligen vill vara hemma och ligga i soffan och slöa framför TV:n. Det är då sal 210 fylls med entusiaster. Körentusiaster som går på kvällskurs i körsång på Folkuniversitetet. Körentusiaster som fullkomligt bubblar av energi och glädje när vi sätter igång och börjar låta. Det är som att de under veckan samlat på sig en massa ljud som bara väller ut. Då är TV:n som bortglömd och min energi på topp. En varm och härlig stämning sprider sig. Vi har nära till skratt, men också till allvar och koncentration. Att vara ledare för en sådan kurs är bara att tacka och ta emot! Det ger så otroligt mycket. Energi, glädje, välmående. Och det verkar som att det gäller även deltagarna. Flera har bekräftat detta med egna ord:

”Jag längtar till måndagarna, då får jag sjunga!”

”Jag är alltid så trött när jag kommer, men när jag går är jag hur pigg som helst”

”Min terapeut sa att jag borde sjunga, så jag började med det och det funkar!”

Ofta får jag den här typen av kommentarer från deltagare. Något som gör att mitt jobb känns meningsfullt och viktigt. Ändå funderar jag ibland på om min insats verkligen kan spela roll. Som enda kulturarbetare i en familj full av sjukvårdspersonal kan jag känna tvivel inför hur mycket jag egentligen gör för världen. Som ett arv från min familj har jag blivit nyfiken på om det finns några belägg för att människor verkligen mår bättre om de sjunger.

Det har gjorts en del forskning på körsångares hälsa och man har sett att det faktiskt finns positiva samband mellan sång och fysiskt och psykiskt välbefinnande. Till exempel har forskare på Karolinska, med professor emeritus Töres Theorell i spetsen, kommit fram till resultat som åtminstone indikerar att körsång kan ge positiva effekter på människors hälsa. Läs gärna Töres Theorells bok Noter om musik och hälsa, som redovisar forskning kring detta på ett enkelt sätt.

Visst känns det bra att ha vetenskapliga belägg för att människor mår bra av att sjunga, men framför allt känns stämningen i rummet, körsångarnas glada uppsyner och min egen känsla av glädje efter kören som det främsta beviset för att det funkar.

Så efter den där långa måndagen är jag redo för resten av veckan. Lite trött men lycklig! Det ska jag försöka komma ihåg nästa måndag morgon när klockan ringer.

Elin Lannemyr, sånglärare på Folkuniversitetet