Om att våga vara nybörjare

Att vara nybörjare har alltid legat mig i fatet. Runt tredje, fjärde lektionen brukar det gå upp för mig. Läraren har ännu inte kommit med en chockad och totalimponerad blick som vittnar om att han eller hon håller på att trilla av stolen på grund av vad jag nu plötsligt levererat, trots att jag är total nybörjare! Och då inser jag mitt öde, det var alltså inte det här jag skulle hålla på med och så slutar jag. Kanske har det med lathet att göra, att jag inte ska behöva läsa läxan, öva och streta för om jag inte klarar det utan att kämpa så är det inte min grej. I sökandet efter mitt eget kall, området där jag ska visa mig vara ett underbarn, en helt fantastisk begåvning och en total självklarhet har jag gång på gång snubblat, givit upp och erkänt mig besegrad av min egen oförmåga. Slutligen har jag blivit helt ointresserad av att uppta ämnen jag inte redan behärskar. Jag har börjat ta till mig det faktum att jag förmodligen inte blev något underbarn.

När jag skulle ta körkort kunde jag som vanligt ingenting när jag började. Vid tredje uppkörningstillfället övade vi fickparkering, och jag svor och sa att det här är ju helt omöjligt! Jag ville kasta bilnyckeln i ansiktet på min stackars tålmodige far som snällt hade ställt upp, och lämna det där uppenbart sjunkande skeppet för att aldrig sätta mig i en bil igen. Men det vore ju nästintill omöjligt, så jag sökte argument för att det ju är så miljöovänligt med bilar och dyrt inte minst, och till och med livsfarligt och... och… och… så fruktansvärt praktiskt och underlättande. Så jag bestämde mig för att körkort skulle jag ha om det så var det sista jag gjorde.

Och någonstans där vände det, jamen struntsamma om det låter som om jag stryper en katt när jag spelar fiol första gången och om leran flyger rakt in i väggen när jag ska dreja min första skål. Och struntsamma om samma sak händer andra, tredje och fjärde gången.

Nu går jag på pianolektioner, och varannan tangent jag trycker ner är fel, men det gör inget. För när jag började var alla toner jag spelade fel och nu är åtminstone hälften rätt. Ju mer jag övar och övar och övar desto bättre går det! Jag drivs inte längre av resultat och prestation utan kan njuta av utmaningen och helt plötsligt står jag faktiskt ut med att vara nybörjare.







Nora Krantz, administratör på Balettakademien

Därför kan jag räta på ryggen

Förra måndagens valresultat gav många av oss på Kungstensgymnasiet en molande oroskänsla i magen. Den täta grå dimman som svepte in stockholmsmorgonen var en symbol för uppgivenheten vi kände inför att ett högerpopulistiskt parti nu finns representerat i vår riksdag.
Det som gjorde mitt hjärta lättare den dagen, var att möta våra elever. Många av dem var också frustrerade och uppgivna. De kände också att dimman smög alltför nära inpå. De diskuterade högljutt på rasterna hela dagen och resten av veckan. Jag som lärare funderade först på om vi skulle vika lektionerna åt att diskutera saken, men beslutade att det bästa jag kunde göra var att låta undervisningen fortgå. Främlingsfientlighet och intolerans växer sig starka i mörkret. Kunskap är det ljus som skrämmer bort dem. Min viktigaste insats förra veckan, denna vecka och alla veckor är att låta mina elever lära, reflektera och utifrån sina nya kunskaper formulera egna åsikter och tankar.
Just det tror jag är gymnasieskolans viktigaste uppdrag. Ungdomar som har kunskaper och analysförmåga, sväljer inte oreflekterat enkla lösningar på svåra problem. Jag rätar på ryggen i vetskapen om att våra elever får de redskapen.

Cecilia Düringer, Kungstensgymnasiets lärare i svenska, historia och kultur- och idéhistoria

Kan Folkuniversitetet mota främlingsfientlighet?

Tankar som snurrar i mitt huvud just nu: Kan kunskap mota främlingsfientlighet och trångsynthet? Vilken roll kan folkbildningen och Folkuniversitetet spela? Vilken typ av kunskap är det som saknas när man tror att svenska högtider som midsommar och jul är hotade i dagens Sverige?

”Folkbildningen innebär möten mellan människor. Möten är det enskilt viktigaste vaccinet mot fördomar som är grundade på rädsla och okunskap. Därför är folkbildningen bra för svensk demokrati”.

Citatet kommer från en artikel i Folkuniversitetets tidskrift och beskriver ett fotoprojekt på Fotoskolan STHLM. Bakom projektet låg Folkbildningsförbundet och syftet var att illustrera folkbildningen som mötesplats för människor med olika bakgrund, intressen och åsikter.

På Folkuniversitetet möts personer med olika bakgrund på en mängd olika kurser och föreläsningar. Men i ljuset av valresultatet kan man undra om det här räcker för att stötta vår demokrati. Behöver vi kanske arbeta mer aktivt med kunskapsförmedling runt invandring, flyktingpolitik och integration?

Vilka kurser och föreläsningar inom det här området tycker du saknas i vårt utbud?

Läs artikeln om Fotoskolans projekt: http://issuu.com/Folkuniversitetet/docs/folkuntidskrift_nr_2_2010






Karl Lindemalm, huvudlärare i svenska och projektledare för Swedex B2, Folkuniversitetet

Alla jobbcoacher är inte helande flumterapeuter i batiktröjor

På söndag går Sverige till val och den titt som tätt ifrågasatta jobbcoachningen är en av de insatser som absolut kan påverkas av utgången. Eftersom jag själv jobbar med detta vill jag försöka ge en lite mer nyanserad bild av denna verksamhet än den som ges i media med jämna mellanrum.

Coachning blandas ibland ihop med situationer där en person ger en annan person expertråd och svar på hur den andra personen ska gå tillväga för att uppnå sina mål. Detta är inte coachning. Coachning inkluderar inte den givna lösningen på ett problem utan innebär att coachen hjälper personen att lösa problemen på egen hand. Med andra ord, våra coacher ställer inte några diagnoser på människors ”livskurser” eller något annat flummigt sätt att uttrycka detta.

I kritiken framförs jobbcoacher som lycksökare, parasiter och lurendrejande outbildade flumcoacher. Självklart finns dessa, inget snack om saken. Men oseriösa aktörer finns på alla marknader. Vem minns inte Regeringskansliets städbolag som hade svart arbetskraft?

Att olika medier skriver om flumcoacher är helt naturligt, det ligger i deras uppdrag att granska. Jag vill också tro att just denna typ av reportage i olika former bidrar till att flumcoacher och lycksökare rensas bort och ger alla seriösa företag och konsulter lugn och ro att göra det de är bra på: Att stötta människor till att komma vidare och skaffa ett arbete eller börja studera. Man måste också komma ihåg att detta är en ny marknad och den kommer saneras genom kritiskt granskande reportage och Arbetsförmedlingens kvalitets- och leveranskontroller.

Vad jag dock vill säga med allt detta är: Dra inte alla över en kam. Tro inte att alla jobbcoacher är helande flumterapeuter i batiktröjor som pratar om att låta din ängel vägleda dig.
Jag vet att det både på Folkuniversitetet och hos många andra företag finns ett stort antal medarbetare (Jobbcoacher) som är professionella och som har hjälpt många människor. Att dra deras kompetens och stolthet över sitt arbete i skiten tänker inte jag ta utan att bita ifrån. Jag tänker inte heller ta några påhopp på alla seriösa företag som gör ett bra arbete utan att ifrågasätta hur skattepengar används generellt vid upphandling oavsett vad som upphandlas. Låt jobbcoachningens vara eller icke vara bli ett vara, men fortsätt granska och ställa krav på alla inblandade parter!

Daniel Borgman, Folkuniversitetets utvecklingsenhet

Aldrig förut har jag varit en så bra lärare som jag var idag!

Visst är jag en uppskattad cirkelledare här på Skrivarakademin sedan sex år tillbaka, och visst får jag mycket beröm och bekräftelse från både kollegor och kursdeltagare.

Och ändå hände något idag som blev ett lyft!

Skrivarlinjen som vi har här i huset, är tvåårig och går på heltid. Blandningen av elever är stor. Yngre och äldre, män och kvinnor. Olika bakgrund i arbetslivet. Många skiftande erfarenheter som man tar med sig i den underbara processen att under två år få ägna sig åt det man brinner för mest: sitt kreativa skrivande.

Nåväl. I dag skulle vi ha vår allra första textgenomgång i grupp. Den lite pirriga känslan att låta personer man känt i enbart två veckor få läsa och kommentera det som man har skrivit. Tycka till, vända på, analysera. Det krävs en stor portion mod för att kasta sig ut i ett sådant äventyr!

Det blev en fantastiskt givande förmiddag! Många nya begrepp introducerades och gicks igenom med utgångspunkt i deltagarnas egna skönlitterära texter. Vad är melodram? Vad är katharsis? Vem var Pygmalion? Vad betyder tidsperspektiv, egentligen?

Konkreta exempel gav luft under vingarna åt teoretiska begrepp.

Oj, vad vi lyfte!

Mitt eget blygsamma bidrag då? Varför var jag som bäst i morse?

Därför att jag ställde bra frågor. Frågor som stimulerade deltagarnas nyfikenhet. Dialog - som verktyg för kunskap. I såna här stunder älskar jag mitt jobb.





Inga-Lina Lindqvist, författare och lärare på Skrivarakademin

Att tänka rätt men att rösta fel

Idag är det så lätt att ta reda på vad du egentligen borde rösta på. Vilket parti som tycker som du helt enkelt. På en mängd hemsidor kan du göra olika tester för att på mindre än en kvart få reda på om du är socialdemokrat, centerpartist eller rentav Sverigedemokrat. Svenska Dagbladet och SVT har varsin Valkompass och Dagens Nyheter har Partitestet. Kanske betyder detta att vi idag har bättre möjligheter än någonsin att få demokratin att verkligen fungera? Att du på ett enkelt sätt kan ta reda på vilket parti som du står närmast i de frågor du tycker är angelägna. Istället för att rösta på ett parti av födsel och ohejdad vana.

Fast det är också otäckt. Det vilar ett enormt ansvar på olika medier för att dessa partitester ska fungera som det är tänkt. Vilka frågor är det du ska ta ställning till och vilka frågor är inte med? På ett av dessa test blev jag lika mycket folkpartist som sverigedemokrat (ska dock tilläggas att detta var ett test där det inte bara angavs vilket parti jag stod närmast utan även hur förhållandet till övriga partier var – och mest av allt var jag varken folkpartist eller Sverigedemokrat) vilket verkligen fick mig att fundera över hur testet var konstruerat. Eftersom jag varken är Folkpartist eller Sverigedemokrat.

I september har Folkuniversitetet två forskningsföreläsningar som på olika sätt berör det här med media och demokrati. Den 2 september håller Alexa Robertson föreläsningen Media och demokrati om just medias makt i samband med valet. Och den 16 september håller Annika Engström föreläsningen Internetvalet 2010 där hon pratar om sociala medier i relation till politiskt beteende.

Det är nog läge att gå dit.






Eva Arnek, avdelningschef Folkuniversitetet

Hur underhåller du din hjärna?

Tillbaka från semestern. Det känns skönt och sorgligt på samma gång. Sorgligt att lämna det lediga och lata livet. Men skönt att komma tillbaka till rutiner och ordning och reda igen. Nu när höstterminen börjar nystartar vi på Folkuniversitetet med en ny kampanj: Hur underhåller du din hjärna? Om du har missat reklamfilmerna med de rosa hjärnhalvorna som konverserar i hissen kan du kika på en av dem här:



Vill också passa på att tipsa om vår Facebooktävling där tre vinnare får valfri kurs till ett värde av 2000 kronor. Det går helt enkelt ut på att göra en så underhållslös och tråkig film som möjligt och ladda upp den på YouTube. Den som flest gruppmedlemmar gillar och därmed anser är i mest behov av underhållning vinner... Tävlingen pågår fram till den 19/9.

Även om du inte vill vara med och tävla kan du se bidragen här:
http://www.facebook.com/folkuniversitetet

Själv tycker jag att det ska bli kul att följa!







Kristina Rozenbeek, webbreporter Folkuniversitetet